Artikelförfattare: Ann-Louise Nyde.

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2002-06-19.
Nr 25 – årg. 11, sid. 5.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Distribution: Posten.
Tryck: AB Smålänningen, Ljungby.

I Danmark har Dansk Botanisk Forening i 14 års tid hedrat alla vilda blommor med en egen dag. Den andra söndagen i juni. I år bestämde de botaniska föreningarna i Sverige och Norge för att göra gemensam sak med sina danska kollegor och i Tranemo och Svenljunga var det Naturskyddsföreningarna som svarade för arrangemanget denna den allra första ”De vilda blommarnas dag”.
För Tranemo gick färden till Hunnabo och med Bruno Dahlqvist och Harry Jacobsson som kunniga ciceroner började spaningen efter främst den sällsynta fältgentianan.

Närmare 40-talet blomsterintresserade slöt upp vid de båda samlingsplatserna i Tranemo och Ambjörnarp, för vidare färd till Magnus och Ulla Bengtssons betesmark kallad ”Drängaskallen”, i Hunnabo. Ett spännande område, berättar Bruno och Harry, eftersom här både finns delar som tidigare gödslats och odlats och delar som alltid bara betats, vilket ger helt olika växtlighet.
– Där det gödslats och blivit kväverikt trivs smörblommor och hundkex och andra liknande höga växter, men floran är ganska artfattig. På andra sidan kullen, i slänten där det bara betats, ser vi helt andra växter och en betydligt större artrikedom.

Fältgentiana bara just här
Så fort första steget innanför stängslet tagits kommer ”blomstersamtalet” igång och först att utredas är fibblan, en liten variant som kallas revfibbla. Sedan konstateras att darrgräset redan börjar slå ut, flera veckor tidigare än vanligt. Vitmåra, johannesört, gökärt, violer, daggkåpa och vårbrodd passerar revy.

Bruno stannar upp, tar ett steg tillbaka, hukar sig ner, stryker med handen i gräset, letar – där!
– En låsbräken, den tillhör kryptogamsläktet och förökar sig med sporer istället för frön. Den är ganska ovanlig, men finns på en del torra ställen även om den kan vara svår att hitta eftersom den är bara är grön till färgen och så liten.
Pär Johansson, deltagare i gruppen, har hört att man förr sa att den som i största hemlighet under midsommarnatten plockar en låsbräken, har i den en nyckel gångbar till alla sorters lås! Ett tips för den som tänker sig ut i natten är att låsbräken ofta växer i närheten av jungfrulin. En vacker liten blå blomma som är lättare att få ögonen på.

Käringtänderna ger upphov till skämt om ”utslagna käringtänder”, ängsskallran studeras och nattviolen likaså. Den sistnämnda som enligt Bruno verkar bli allt vanligare.
Och där, nästan omöjlig att upptäcka, står dagens eftertraktade lilla, alldeles raka, blekt rosalila fältgentiana! Här och, såvitt man vet, bara här i hela kommunen!
– Fältgentianan är sällsynt här i trakten. Det finns två olika varianter, en tidigblommande och en som blommar senare. Jag kan inte med säkerhet säga vilken detta är, men jag skulle tro det är den senblommande, säger Harry.

Ny bok om västgötsk flora
Harry och Bruno och deras kollegor i den botaniska sektionen av Naturskyddsföreningen har deltagit i inventeringen av kommunens flora. Liknande inventeringar har genomförts i hela Västergötland och materialet har samlats i boken Västergötlands flora, som just nu ligger på tryckeriet och väntas finnas i handeln senare i juni(läs år 2002) till ett pris runt 400 kronor.

Under den avslutande kaffepausen får Bruno frågan om hur man går tillväga för att lära sig så mycket om blommor.
– Själv var jag intresserad och jag följde med dem som kunde, det tror är det bästa sättet, och att inte försöka lära sig allt på en gång utan ta några stycken olika i taget.

Låt se; svartkämpe, jungfrulin, teveronika, fibbla, ängsskallra, låsbräken och förstås fältgentianan skall jag nog klara av att identifiera hädanefter. Och några till skall jag väl kunna lära mig på ”De vilda blommornas dag” nästa år och nästa år igen. För visst är det tänkt att de vilda blommorna även i fortsättingen skall få ha sin alldeles egna dag.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.