Författare och fotograf: Tina Hjort Svensson.

Artikel ur ”Svenljunga Tranemo Tidning” 2010-09-02. Nr 35. Årg. 19. Sid. 21.

Skara stift har ställt i ordning promenadstig vid Brandsmo.

Fakta
Skogsägaren Skara stift
Skara stift tog över marken efter Limmareds skogar år 2000. Stiftet förvaltar prästtillgångarnas ägor som innefattar omkring 25 000 hektar skog samt 10 000 hektar jordbruksmark.
Arbetet vid Brandsmo har skett i samråd med skogsstyrelsen. Man har även sökt och fått bidrag från Jordbruksverkets landsbygdsprogram för brobyggen.

Bakom granväggen låg en gömd skatt. Sedan i vintras har Bosse Petersson och kollegan Ove Larsson tagit fram resterna av det gamla sågverket och ordnat med en promenadslinga på en dryg kilometer.
– Svenska kyrkan vill gärna identifiera och förbättra naturmässigt och kulturellt värdefulla områden, säger stiftskogvaktare Jonas Zetterlund.

Just här i Brandsmo finns den vackra naturen med sin gamla skog och safsan, den speciella yviga ormbunksväxten. Men, och kanske än mer spännande, det var här som det som sedan blev Limmareds skogar startade 1869.
– Man planerade till och med, att bygga ett vattenkraftverk här, berättar Bosse Petersson som under arbetet med området skaffat sig rejäla historiska kunskaper.

Han vet till exempel att det ålåg patron Brusewitz torpare att göra dagsverken häruppe.
– De tjänade 40 öre om dagen för an gräva den här kanalen, säger han.
En märklig stenkonstruktion finns vid stigen. Det var här kraftverket skulle ligga.
– Tänk, jag som gått här i 30 år och aldrig vetat om det, säger Håkan Johansson som bor i Tyggestorp och har ett förflutet som skogsinspektör – på Limmareds skogar.

Bosse pekar inåt skogen.
– Där låg ett torp som hette Nygårdstorp. Det bodde en knekt där redan 1683, indelningsverket startade 1682.
Framme vid järnvägen har Bosse och Ove av säkerhetsskäl fått bygga en spång under själva järnvägsbron.
– Stigen gick tidigare alldeles för nära spåren, säger Jonas och berättar att det känns ganska kusligt att stå under bron när tåget kommer.

På andra sidan pekar Bosse ut vattenintaget till närbelägna Brandsmo sågverk. Under oss går fortfarande den gamla ledningen. Under hela promenaden ner till det gamla sågverket har vi sällskap av vattnet. Det porlar, brusar och forsar. Naturen får vara som den är, vindfällor röjs bara undan om de hamnar över stigen. Ett gammalt bildäck, från trettiotalet hävdar Håkan, är så gammalt skräp att det bildar ett ganska vackert stilleben.

Väl nere vid sågverksruinen kan man, om man så vill, tända en brasa och grilla korv vid grillplatsen. Man kan till och med sova över i det nybyggda vindskyddet, om man så vill. Efter pausen kan man fortsätta ner mot gamla Stoms kvarn.
– Förr gick det att ta sig över till ön, berättar Fredrik Ohlsson, ättling till patron Brusewitz och flitig besökare vid Brandsmo. Vi brukade gå över och bada, det finns en urholkad sten där man kan sitta och löga sig. Kanske kommer det upp en ny bro?
Jonas nickar, kanske det.

Under våren och sommaren har Bosse och Ove, som tyvärr inte kunde vara med idag, röjt sly, byggt broar och spångar. De har också ordnat med informationstavlor och mer lär det bli.
– Vi ska ordna med en ordentlig parkeringsplats och skylta slingan så att det blir lätt att hitta både från Tranemo och Limmared.
Jonas är nöjd hittills.
– Det är kul att göra något som allmänheten kan ha glädje av.