ELLIKA PERSDOTTER EN SJÄLSFRÄNDE FRÅN 1700-TALET

Författare: Kristina Risenfors, Svenljunga

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.3 – 2000 Årg.11 Sid.9

Mitt stora intresse är kläder från slutet av 1700-talet och 1800-talet. Detta började då jag helt oskyldigt skulle skaffa mig en bygdedräkt och mitt val blev kindsdräkten.

Jag köpte en dräkt per annons och när den anlände med posten såg jag att den inte var riktigt som de dräkter som jag sett i folkdanslaget. Dräkten jag köpt var av den modell som togs fram på 40-talet, men min nyfikenhet var väckt: Varför fanns det två modeller och vad var skillnaden? Ett arbete hade börjat, och jag som bara hade tänkt skaffa mig en dräkt! Men jag är både nyfiken och envis, det verkar vara bra egenskaper när man ska leta fram gamla kläder.

Först en liten historik över min själsfrände Ellika Persdotter, som jag under mina efterforskningar har blivit mycket fäst vid och som jag känner ett speciellt band till då jag upptäckt att det skiljer precis 200 år på Ellika och mig. Ibland går det som en ilning över ryggen. Det är nämligen Ellikas kläder och en del andra plagg som finns bevarade från Kinds härad som utgör vad vi idag kallar kindsdräkten.

Ellika föddes på Kopparhemmet i Mossebo den 9 oktober 1762. Hon var dotter till Maria Andersdotter i hennes andra gifte med Per Andersson. Gården gick sedan vidare i hennes släkt. Det hus som Ellika och hennes familj levde i revs på 1800-talet och ersattes med det hus som idag finns på fastigheten.

Ellika gifte sig 1792 med Sven Davidsson. Ellika och Sven fick barnen Britta 1792, Johanna 1802, David 1806. Makarna bodde hela livet på Kopparhemmet. Sven dog 1833 och Ellika några år senare, 1836. Kopparhemmet delades då mellan barnen Johanna Svensdotter som var gift med Anders Andersson och David Svensson gift med Johanna Hansdotter. Johanna Svensdotter blev sedan änka och gifte om sig med Sväning Svensson i Mossebo. De fick dottern Augusta Evelina 1839. Denna Evelina gifte sig sedan med Anders Andersson i Bosebo och de fick fyra barn. Deras dotter Beda, född 1869, gifte sig med E M Johansson från Håcksvik och flyttade sedan till Tostarp, Tranemo. Deras dotter var den kända Ellen Trane, född 1895, hon blev 95 år och hade mycket väl reda på sin anmoder Ellika Persdotter. Dessa uppgifter har jag fått av en stor entusiast med mycket kunskap om äldre tider i Kind, Stig Rylander i Kalsebo.

De kläder som utgör kindsdräkten lämnades in till Nordiska Museet av brukspatron Fr. Brusewitz i Limmared den 14 mars 1873, enligt katalogkorten. Dessa plagg hade då ägts av Evelina och Anders Andersson i Kopparhemmet i Mossebo socken. Evelina var ju dotterdotter till Ellika. Kläderna ska, enligt uppgift, vara delar av Ellikas bruddräkt.

De plagg som lämnades in var som följer:
”¢ En kyrkkjol enl. sägen begagnad 1790-1800
”¢ Ett par långhandskar ”beg. under Karl XI:s tid som
brudvantar om vigseln skedde vintertid.”
”¢ En hårdbindmössa beg. i början av 1800-talet
”¢ En mjukbindmössa ej daterad
”¢ Ett stycke till hårdbindmössan
Ӣ Ett livstycke
”¢ Ett mössband
”¢ Ett förkläde
”¢ Två dukar märkta 1780 respektive 1784, enligt korten är ”Linet till dessa vuxna därstädes och de äro vävda och sydda enligt årtalen på desamma.”

Dessa kläder kopierades först av några kvinnor i Månstads socken på 40-talet, men den egentliga dokumentationen av dräkten gjordes av framlidna Inger Johansson, Lalarp, Sexdrega, på 1970-talet.

I slutet av 1800-talet samlades mycket kläder in från hela landet på uppmaning av Hazelius, Nordiska Museet, för att visa vilka kläder som bars av allmogen. Tyvärr kan man väl säga att det som samlades in var högtidskläder och visar inte vilka kläder folket använde i vardagen, de finns ju ej kvar av förklarliga skäl, då de slets ut till sista tråden, medan finkläderna ofta sparades och användes av flera generationer. Detta är något som jag vill försöka få fram, vad allmogen hade för kläder i vardagsslag. Jag har börjat med att studera bouppteckningar från mitten av 1700-talet och ska fortsätta fram till 1800-talets slut för att försöka få fram något om dräktskicket den vägen.

Det finns också en del kläder inlämnade ifrån övriga Kinds härad både på Nordiska Museet och på landets övriga museer. Från Sexdrega socken har postmästare N Bergendal i Stockholm lämnat in några mycket fina plagg. Det finns t. ex. några livstycken i ylledamast, och ett par fina brudvantar som det ska bli intressant att titta närmare på under vintern. Här finns mycket arbete kvar att göra och jag hoppas kunna dokumentera mycket av detta framöver. Också andra äldre textilier intresserar mig och jag försöker utbilda mig både i dräkthistoria och sömnad samt vävning. Detta ligger mitt hjärta mycket nära och det som från början bara var att jag ville skaffa mig en bygdedräkt har för mig blivit ett helt nytt liv, tack vare Ellika Persdotter som levde för 200 år sedan.

Kristina Risenfors belönades för sin forskning om gamla textilier med Svenljunga kommuns kulturstipendium år 2000.