Artikelförfattare: Uppgift om enskild författare till artikeln saknas.

Artikel ur ”Tranemo Tidning” augusti 1991. Sid. 5.
Utges av Centerns Kommunorganisation i Tranemo.
Ansvarig utgivare: Elisabeth Andersson.
I redaktionen:
Elisabeth Andersson
Ann-Christine Simonsson
Ulla Bengtsson
Karl Markinger
Jan Hultgren
Tryck: Tryckverkstán Nittorp

De finns faktiskt; människor som lägger ned all sin fritid på ett engagemang för att bevara kultur och historia och dokumentera och spara för en eftervärld.

En av dessa fantastiska människor har slagit sig ned på gården Nabben i Mossebo. Han heter Gudmar Lagerqvist och har bott på Nabben sedan 1983. Gården övertogs efter Frits Josefsson, smed, cykelreparatör, motorcykelförsäljare m.m. Gudmar kom till en gård, där ALLT fanns bevarat. Han har forskat i gårdens historia och fått fram dokument från 1773. Då var Nabben ett pantsatt torp under Kuylenstiernas Stora Mossebo. Det avstyckades och såldes efter olika turer slutligen till Daniel Sager på Nissafors bruk.

Då man skulle bygga en ny kyrka i Mossebo behövdes smed och smedja och Sager lät uppföra smedja och anställde en smed på Nabben. I smedjan som senare kom att kallas ”cykelverkstaden” fanns all utrustning som behövdes. För att få tillräckligt hett i ugnen fanns en stor bälg av hästhud, fungerande än idag. Alla verktyg som behövdes tillverkades i smedjan. Egna uppfinningar förenklade arbetet med kärrhjul, hästskor, ox- och skoskor, vagnar och plogar m.m. Bredvid smedjan fanns ett ”skostall” där oxar och kor bands upp för att kunna skos. Skorna fanns i sommar- och vintermodell. Man tillverkade stora mängder och for de 36 milen tur och retur till Göteborg för försäljning.

Den siste smeden Frits Josefsson drev smedjan till mitten av 50-talet. Han var ett geni vad gällde motorer och reparationer och förvandlade smedjan till en cykelverkstad. Han sysslade även med försäljning av cyklar och motorcyklar enligt Ullareds-principen, d.v.s. stora mängder och lågt pris. När Frits dog 1983, lämnade han stora mängder av gamla ting efter sig.

Den gamla verkstaden är idag åter täckt med torvtak. Det finns också en gammal snickarstuga, lika välutrustad, där allt förekommande snickeriarbete utfördes liksom tillverkning av träskor. På gården finns också en stormangårdsbyggnad från slutet av 1800-talet. Allt är nu omsorgsfullt renoverat och bevarat.

Förutom arbetet med att bevara gården Nabben som ett kulturminne är Gudmar Lagerqvist också den drivande kraften bakom torpinventeringarna och framtagandet av en sockenbok för Mossebo. Bygdegårdsföreningen startade arbetet redan 1983. Arbetet gick ganska trögt tills man 1988 bildade en bygdekommitté, med Gudmar som ordförande och med bidrag från projektet, ”En levande landsbygd”, startade nu torpinventeringen på allvar. En arbetsgrupp på sex personer dokumenterar med hjälp av bl.a. dator Mossebos historia. Varje vecka träffas man på gården Stommen och arbetar.

Gudmar berättar gärna om intressanta fakta man har fått fram, liksom om dramatiska händelser från trakten. År 1789 var det ett ”vådeligt åskväder” över hela bygden även på torpet Kyrkebo, som beboddes av torparen Anders Johansson med maka och fyra barn. Blixten slog ned och dödade de båda makarna medan barnen klarade sig. Den yngsta flickan låg vid moderns bröst och diade, men var helt oskadd.
Bygdens folk samlade in 2 232 riksdaler till de föräldralösa, en summa motsvarande hela socknens kyrkoskatt det året.

Ute i våra bygder finns mycket kunskap om vår lokala historia. Tack vare människor som Gudmar Lagerkvist får vi alla ta del av denna historia, via torpvandringar, sockenböcker och föreläsningar. En kulturgärning värd att stödjas och uppmärksammas.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.