Författare: Bengt Josefsson

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.4 – 1999 Årg. 10 Sid.4

”Kvickt gjort, lätt gjort, sa Kjellen” är ett gammalt uttryck i våra bygder efter Karl Kjellen i Dalstorp. Om uttrycket också gäller bildandet av vår hembygdsförening ska jag låta vara osagt men det är i alla händelser han som står som pappa till nämnda förening och blev dess förste ordförande, vilket hände 1951.

Stugan Nedre Stommen i Nittorp stod tom vid den här tiden och den nystartade föreningen sökte och fick dispositionsrätten till den av Dalstorps pastorat samt gjorde den efter omfattande reparationer till sin föreningsgård. En gammal bod intill bostadshuset blev även föreningens egendom. Några år senare flyttades även en gammal ”kölna” till gården.

I en protokollsanteckning från 1962 berättas om föreningens planer på en bygdefilm som skulle behandla livet i helg och söcken i de fem socknarna i dåvarande Dalstorps kommun. Planerna blev till verklighet i och med att Ingemar Jansson i Svenljunga åtog sig uppdraget att tillsammans med en kommitté från bygden förverkliga projektet. Resultatet blev bra, ja till och med alldeles utmärkt. Vi visar filmen, som döptes till ”Levande gränsbygd” syftande på närheten till Småland, med jämna mellanrum och alltid lockar den till stort deltagande.

Perioden från 1975 och cirka 10 år framåt var nog den mest hektiska i föreningens historia. Dels startades en inventering av gamla torpställen och backstugor i Dalstorps och Nittorps socknar, med skyltning och anteckning om sist boende på platsen. En bra bit över 200 skyltar sattes då upp, men vi vet idag att då missades ändå ett antal torp, som nu är föremål för inventering.

Samtidigt fick föreningen den gamla parstugan i Tommared i Nittorp, där äldsta delen är från 1700-talet och andra våningen byggdes cirka 1840. Huset var kraftigt nergånget så det krävdes ordentligt med arbetsinsatser och en hel del slantar innan det var klart för invigning 1985. Vid renoveringen fann man en gammal handmålad tapet i en av salarna. Några kvadratmeter av den kunde räddas och finns nu i ett av rummen där de övriga väggarna med hjälp av schabloner målats i samma mönster. Genom gåvor och en del köp är nu byggnaden möblerad i tidsenlig stil.

Ytterligare några hus har tillkommit runt 1990. Bland annat ladugården på Stommen i Nittorp och den så kallade Hannas stuga i Långared i Dalstorp. Den senare troligen uppförd i början på 1800-talet och flyttad till nuvarande plats. Byggnaden är i format mindre, innehållande sal med valvat tak, en pytteliten kammare samt kök och farstu, även dessa i miniformat. På samma tomt uppfördes ett par år senare en liten ladugård där, ”fähuset”, av timmer och är av gammalt datum, hämtat från gården Olofstorp i grannskapet.

Och så några rader om vad vi sysslat med under det sista decenniet av detta århundrade och millennium. Underhåll av byggnader tar förståligt nog en hel del tid, men något mer har vi orkat med. Så har till exempel den gamla offerkällan Kappart fått ny väg samt hägnats in för att inte betande djur ska förorena den.

En ny bok med mer än 1500 dialektala uttryck från Östra Kind har getts ut och sålts i över 600 exemplar. De nya tekniker som under senare år gjort insteg i vårt samhälle har vi också börjat använda oss av. Ett par av föreningens medlemmar håller nu med datorns hjälp på att scanna in gamla fotografier och föra över dem på CD-skiva så att man i framtiden ska ha tillgång till bilder som annars lätt skulle gå förlorade. I sanning en imponerande teknik för oss okunniga om datorns möjligheter.

Till sist: Vad kan då förväntas att en hembygdsförening ska syssla med under nästa årtionde? Svårt att sia om men givetvis måste vården av vad vi redan åstadkommit fortsätta. En ny inriktning som det talas en hel del om idag är ju dokumentationen av nutiden. En idé för vår del skulle tänkas vara en ny film om bygden så här cirka 40 år efter den förra, men jag överlåter gärna till mina efterträdare att välja lämpliga arbetsområden. Kreativa föreningsmedlemmar får säkert inte svårt att hitta nya sådana.