Författare: Ann-Britt Sternfeldt

Artikel ur ”Kind-nytt” Nr.11 – 1992 Årg.1 Sid.6
Ansvarig utgivare: Niclas Sennerteg
Chefredaktör: Niclas Sennerteg

Trädgårdsmästaren Magnus Svenkvist hade inte varit snäll mot sin fru. Prosten Johan Mårten Lindell hade vissa saker att säga om den saken till Svenkvist. Men Magnus Svenkvist blev inte någon bättre människa för det. Det ledde tvärtom till att prosten gick en våldsam död till mötes. Så förtäljer i alla fall historien.

Om man vid Forsa kvarn svänger av på en liten grusväg i riktning mot Dannike kommer man strax till en rest sten på höger hand med inskriptionen ”Prosten J.M. LidelI mördades här D. 24 juli 1827 EBR. 13:7”. Där har stenen stått sedan 1918.

Prosten förmanade Magnus Svensson, före detta trädgårdsmästare på Torpa, att inte vara så sträng mot sin fru. Men Svenkvist blev så arg på prosten för det han hade sagt att han beslöt sig för att mörda honom. Lidell färdades ofta på vägen mellan Länghem och Dannike, och där någonstans skulle mordet ske, planerade trädgårdsmästaren.

Första försöket misslyckades. Prosten hade nämligen med sig en dräng, och då insåg Svenkvist att om han sköt prästen var han tvungen att skjuta drängen också, så han avstod. Men en annan dag när Lidell var på hemväg från Dannike kyrka slog Svenkvist till. Han var inte riktigt nykter när han sköt prästen.

Priset han fick betala var att bli avrättad året därpå, 1828, efter en lång och fruktansvärd väntan. Det sägs att han var den näst siste som blev avrättad med bila i Svenljunga.

VISAN OM PRÄSTMORDET I LÄNGHEM

Författare: Väckelsesång med ytterligare 32 verser publicerad i Sjuhäradsbygdens jul år 1956

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.3-4 – 1995 Årg.6 Sid.9

Varnings och Väckelsesång författad i anledning av förre Trädgårdsmästaren från Grevliga sätesgården Torpa, Magnus Swenqwists förövade Mord, medelst ett försåtligt skott, lossat å allmänna Kyrkovägen, emellan Dannike och Länghems Kyrkor, på Prosten och Kyrkoherden över Länghems patronella pastorat, Herr Magister Johan Martin Lidell, Femte Söndagen efter Trinitatis 1827, och nämnde Mördares därav följande rättmätiga Döds-straff, i ovanligt. stora folkskarors närvaro, verkställt nära
Svenljunga i Kinds Härad och Kongl. Elfsborgs län av Westergötland, enligt av konungen fastställd Döds-dom, den 8januari 1828.

Den minsta odygd kuva – Hon dig från smärre fel,
i grova brott kan ruva, då ofärd blir din del.
Kom skåda syndens följder, en synd, som genom Gud
för världen ej blev dölj der, hon skriar hämdens ljud.

Den domen han är skriven, i himmel och på jord:
”Var brottsling döden given, för egen herdes mord”
”Du haver ock berövat, dess barn en huldrik far;
”En maka svårt bedrövat, ”som ganska lycklig var.

”Du länge illa levat. ” med egen maka – barn;
”dig mer och mer invevat i synd och satans garn.
”En synd, som ej kan nämnas, ”en synd, som kallas stum,
”du ock begått, som hämnas, ”låd, tunga, vid min gom.

Lid döden, döden, döden: ”si detta är du värd;
”dock ifrån själanöden ”Oss frälsning är beskärd.
Snart timman minner döden – Nu öppnas fängslets dörr;
bed blodet släcka glöden, bed nu – om aldrig förr.

Just nu till nådastolen med bön om tillgift fall;
än lyser nådasolen, som oss vägleda skall.
Gläds! Rövaren fick nåden, fast bättringen var sen;
lyd dessa sista råden hys tro och ånger ren.

Nu mördarn förs från häktet och till sin valplats fram.
Ve detta syndasläktet! All Synd bereder skam.
En sång på platsen ljudar – En vaknad brottslings sång
och denne förebudar en – viktig vandring – lång.

På knä ses offret falla att sista förbön få
hos Gud, till vilken alla om tillgift hasta må.
Dess kropp till jorden fälles att skörda syndens lön;
dess själ för Herren ställes, att göra nya rön.

Ren bödelsyxan höjdes, att kapa huvud – hand.
En brottsling undanröjdes, som skamfläck ur vårt land.
Vill jorden överhölja dess usla syndakropp; få
hennes barn fördölja dess stygga vandringslopp?

Och skola mångas röster visst tolka dennes fel:
från väster till öster hur satan fört sitt spel.
Gör redlig bot och bättring, begynn med denna dag;
som gift fly all förkättring; högakta Herrens lag.