Författare: Gustaf Boger
Ur en artikel i Tranemo Forntid – Nutid, 1984

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.1 – 1998 Årg.9 Sid.9

Sjuhäradsböndernas gårdfarihandel hade stor omfattning redan i slutet av 1700-talet. Men först från 1830-talet finns säkra uppgifter om vilka som deltog i handelsresandet. Då var handeln noggrant reglerad. En vårresa och en höstresa per år var tillåten och endast en person fick resa från varje hemmansdel i de sju häradernas socknar. För varje resa skulle pass utfärdas av tjänstemän från landskansliet i Vänersborg, vilka ett par gånger om året ordnade passlösenmöten i Borås och Ulricehamn.

Från tiden 1830 – 1864 kan ett 30-tal gårdfarihandlande tranemobönder letas fram i passjournalerna. Bygdens hemslöjd och från 1847 också tyger från Sjuhäradsbygdens fabriker och en del andra fabriksvaror var det, som genom resehandeln fick försäljas. Vid tullkammare i Borås eller Ulricehamn kontrollerades de varulager som medfördes på resor till handelsområden utspridda över hela landet och i vissa fall också Norge.

Reste under 1830-talet gjorde bland andra tranemolantbrukarna Anders Andersson från Bystad och hans broder Jonas Andersson samt Petter Claesons(Se artikel om Uddebo) svåger Petter Nilsson från Stuvered, Johannes Carlsson från Gästarp och Petter Jansson från Storegården. Vidare bondemännen Sven Jonsson från Larsabo, Sven Jönsson från Bratteborg, Olaus Jonsson från Berg Nedregården, Anders Nilsson från Slätten och Lars Svensson från Andlabo.

Under 1840-talet valde de flesta bondeknallarna från Tranemo sina handelsdistrikt i sydsvenska landskap. Dit reste Josef Andersson från Övregården och Svenning Andersson från Slätte Frälsegård, om vars moder det berättas att hon drunknade i Bystadsbäcken då hon skulle bära en tung packe vadmal till Tostarp. Till Skåne for Lars P Claesson från Normanslid och av gammal ansedd tranemosläkt.

Söderut reste med sitt hästfordon också Petter Carlsson från Gästarp liksom bröderna Claes och Magnus Isaksson Olin, alla tre tack vare sin välskötta handel förmögna hemmansägare. Om Olin, kallad Olagus i Berg, berättas att han köpte tre gårdar i Berg och två gårdar i Ranabo och att han var socken pamp i sin tids Tranemo.

Också Anders Johansson i Uddarp (1799 – 1879) hörde till de framgångsrika tranemoknallarna vid 1800-talets mitt. Det kan också sägas om Johannes Svensson från Stuvered (1811 – 1895). Han var född i Slätte. Också brodern Andreas Svensson var storknalle. Till hans många handelsdrängar hörde Magnus Pettersson, sedermera folkskollärare i Ambjörnarp. För Johannes Svensson slutade dock hans resehandel med konkurs, då gården Stuvered måste säljas till Limmareds Glasbruk.

Ser man på handelspassen från 1850-talets Tranemo visar sig även då att Sydsverige lockade mest. Till dem som dit styrde kosan hörde Josef Andersson Bolander från Backgården i Berg och Petter Götharsson från Arnås samt Svenning Johansson från Körningsgärde, betecknad som en storhandlare och krutknalle. Han var född 1820. Flera av den tidens tranemoresande tycks ha gjort affärer på Öland och Gotland. Bland dem var Andreas Larsson, Källhult (1816 – 1868), på äldre dagar bofast lanthandlare i hemsocknen och forbonde för glasbruket i Limmared. Än berättas hur glaskörarna vid sina göteborgsresor samlades till rader med lass. Man var inte säker för överfall. Och så var det också sedan gammalt då knallarna körde vägarna genom Tiveden eller över Hallandsåsen.

Om en son till knallen Johannes Magnusson i Tyggestorp finns uppgift att han startade tillverkning av trätjära i större skala och därför kallades ”Tjäre-Johan”, innan han flyttade till Lyckhult i Månstad. Företagsamma var verkligen flera av knallarna och deras ättlingar i bygden.