BOKEN OM INDELTA SOLDATER I SÖDRA KIND

Artikelförfattare: Ann-Louise Nyde.

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 1999-09-30.
Nr 39 – årg. 8, sid. 5.
Kindsbygdens egen tidning.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Tryck: Tryckerigården, Bollebygd.
Distribution: Posten.

I söndags (läs september 1999) var en stor dag för Ambjörnarps Hembygdsförening och framförallt för den studiecirkel som under flera år arbetat med att kartlägga alla de 450 indelta soldaterna som tillhört Södra Kinds kompani.
I söndags släpptes nämligen den färdiga boken.
En bok som alls inte bara är en förteckning över soldaterna utan långt mera en spännande skildring av livsvillkoren och samhället från 1600-talet mitt fram till början av vårt eget sekel (läs 1900).

Allan Perssons deltagande i Borås Lokalhistoriska dagar 1990 och kontakten med Nils-Olof Olofsson som är projektledare för soldatregistreringen i Södra Älvsborg, blev starten för arbetet med soldatregistreringen för Södra Kind.
Med Allan som ledare startades en studiecirkel i Ambjörnarp med Hembygdsföreningen som ”fadder”. I ett par års tid arbetade Elvira Hansson, Bengt Carlsson, Stig Rylander, Ternof Gustavsson, Rune Standoft, Inger Hansson, Sten Strömqvist och Allan med efterforskning i general-mönsterrullar, kyrkoböcker, domböcker, bouppteckningar och vad helst de kunde komma över av värdefull information.

Därefter övergick arbetet av praktiska skäl till att bli ett enmansarbete för Allan. Efter Allans bortgång blev det naturligt ett uppehåll i arbetet, men med Nils-Olof Olofsson hjälp färdigställdes allt material. Med ytterligare insatser av Toivo Myllelä som fört över all information till dator samt Lian Nyman och Peter Axelsson som stått för layout samt bild-och textsättning, finns nu alltså allt samlat i boken ”Indelta soldater” från Ambjörnarp, Sjötofta, Örsås och Tranemo, tillhörande Södra Kinds Kompani, Kungliga Älvsborgs Regemente.

Ambjörnarps Wilhelm Moberg
Det ankom på varje rote, ett antal gårdar om tillsammans cirka två hemman, att rekrytera och underhålla en soldat. Det gällde för roten att hålla ögonen öppna för lämpliga soldatämnen i bygden, men de hade också rätt att lägga beslag på ”löst folk, lättingar och driftekarlar som ingen lovlig hantering för sig ha”.

Oftast hämtades soldaterna ur den jordlösa underklassen. Härdat och slitstarkt folk, vana att lyda prästen och överheten. Villkoren för soldaten var ändå oftast bättre än livet som dräng, torparson eller inhysehjon; årlig lön, kläder, föda och bostad oftast i form av eget torp.
Vad som förväntades av soldaten hemma såväl som i fält, hur det stod till med själavården, om mönstring, legokontrakt och pensionsinrättning, om befälen, ja, allt finns att läsa, lära och begrunda denna nya bok.
För de allra flesta av de 450 soldaterna finns familjeförhållandena beskrivna och till lycka för både författarna och inte minst läsarna höll sig inte alla alltid på rätt sida om lagen. Tingsprotokollen utgör en högst intressant läsning om dåtidens rättstänkande, med målande beskrivningar av berörda parter i mål om mordförsök, olovlig försäljning av brännvin, förfalskning, försök till fosterfördrivning och förstås stöld.

Så ställdes änkan Eva Månsdotter inför rätta år 1849 för att hon ”skall den 13 sistlidna september ”begått stöld av en på bete gående, soldaten Anders Carlsson Rapp därstädes tillhörig bagge”. Häradsrättens dom kan synas hård; skämmas två timmar i halsjärn vid påle, tio par ris, en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt samt att i reda pengar ersätta baggen, men Eva lär ha förklarat sig nöjd med utslaget.
– Allan Persson är vår motsvarighet till Wilhelm Moberg, ansåg Hans Magnusson från Hembygdsföreningen i sin presentation av boken. Och visst finns det sanning i ett sådant påstående, det går säkert till och med att hitta de kindska Oskar och Kristina i Allans arbete.

Göran Stenbäcken gästade
Som passande inramning till dagen hade Göran Stenbäcken inbjudits som föredragshållare, där åhörarna på sedvanligt underhållande sätt fick ta del av fördomar – oförtjänta självklart – om västgötar, om humor, fromhet och förstås om Sjuhärads dialektala egenheter.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.