Artikelförfattare: Tina Hjorth.

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 1998-04-16.
Nr 16 – årg. 7, sid. 14.
Kindsbygdens egen tidning.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Tryck: Tryckerigården, Bollebygd.
Distribution: Posten.

”Bobin”, ja, så kallar månstadborna fortfarande Månstads Snickeri och Bobinfabrik, trots att några bobiner inte tillverkats på länge.
Däremot tillverkas specialinredningar till offentliga byggnader samt särskilda träklotsar som används till att montera ihop kylrumsväggar.
– Första året, 1976, levererade vi 575 stycken som vi gjort av spillvirke, minns Gösta Larsson, en av delägarna.
– Idag levererar vi 20 000 per år!

I dagarna (läs april 1998) firade ”Bobin”, eller ”snickerifabriken”, femtio år. Det firades med pompa och ståt, och resa till London för alla 4,5 anställda.
– Vi firar alltid våra 50-årsjubileum i England, säger Gösta och det glimtar i ögonen.
– Men egentligen började historien redan den 12 september 1892, fortsätter han.

I ”svinhuset”
Då föddes nämligen Göstas far, David, på släktgården Sibbarp. Femton år gammal blev David snickarlärling, och eftersom han var liten och klen innebar militärtjänstgöring en placering som … just det, snickare.
Via Borås begravningsbyrå och ett och ett halvt år i Norge, gick vägen åter till Månstad och Sibbarp.
– Där startade han eget i uthuset och tillverkade möbler på beställning, berättar Gösta.

1947 slog sig David ihop med sin bror, Bertil Larsson och svågern John Strömbom och den 8 mars året efter, registrerades bolaget av Kungl. Patent- och Registreringsverket. Gösta, som gick i fars fotspår anslöt sig gärna till styrkan.
Första ”fabriken” inhystes i det nedlagda mejeriets gamla svinhus, ägt av David Johansson, som också fick vara med i firman. Maskiner och en fylld orderbok hade införskaffats av en i Borås utdömd snickerifabrik och så var fabriken igång. Mest handlade det om svarvade spolar och trådrullar, bobiner.

Sex år senare knöts Göstas lillebror Arvid till företaget, och de båda har stannat kvar sedan dess. I början av femtiotalet inleddes tillverkningen av enkla köksinredningar. Den inriktningen har utvecklats till att gälla såväl inredning i kyrkor såväl som skolor och lasarett.
– Vi har varit och byggt på Chalmers så mycket att vi nästan ser oss som civilingenjörer, skojar Gösta.

Dubblad omsättning
I samband med köksinredningen byggdes dagens fabrik, som senare byggts till i några omgångar. Gösta och Arvids farbror Bertil, som i alla år skött kontoret avled hastigt 1973.
– Det var lite besvärligt i början, säger Gösta som då fick lämna golvet och istället ta över offerter och förhandlingar om jobb.
Idag (läs 1998) kan han som glad pensionär ändå plocka åt sig ”godbitarna” och vistas ute på golvet där han trivs bäst. Orsaken till det heter Axel Rudinov. Han kom 1994 som ALU-arbetare och stannade som delägare och administratör.
– En vecka efter att Axel började kom en dator, skrattar Gösta.

Axel ler instämmande och menar att utvecklingen kräver ett annorlunda arbetssätt.
– Vi måste numera dokumentera vår kvalitetssäkring eftersom många av våra uppdragsgivare är ISO-certifierade.
Också vad gäller försäljning har Axels intåg gjort märkbara insatser.
– Omsättningen har fördubblats sedan han kom hit, säger Gösta.
För närvarande har arbetet med att strukturera en plan för maskininvesteringar inletts. Men trots modernisering är det fortfarande mycket av det gamla hantverket som lever kvar hos femtioåringen.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.