Författare: Ingvar Hallqvist

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.1 – 1997 Årg.8 Sid.7

År 1827 föddes i Ljungsarp en gosse som kristnades till Carl Oskar. Föräldrarna var soldaten vid Norra Björstorps rote nr 841, Abraham Djerf och Kajsa Johansdotter. Barnet, som var blint från födseln, lärde sig med åren att spela fiol och därav kom han att kallas ”Blinne Spele-Calle”.

Soldat Djerf fick avsked 1849 och detta innebar också att familjen fick lämna soldattorpet. Han byggde då en backstuga, kallad Örsbacken, på ett ”bösshålls” avstånd från soldattorpet.

Carl Abrahamsson Djerf, alias ”Blinne Spele-Calle”, figurerar ofta i gamla stämmoprotokoll som mottagare av fattighjälp. Förutom att spela fiol, uppges han också ha tillverkat näveralster. Hur mycket av hans konstnärliga utövning som kunde bidra till hans och familjens försörjning är höljt i dunkel.

Fadern avled 1861 och modern två år senare. Carl övertog Örsbacken och gifte sig med smålandstösen Elisabeth Carlsdotter, född 1826 i Rydaholm. Hon hade en så kallad oäkta son, Carl Enok. Han blev senare soldat vid Södra Björstorps rote nr 840 och fick soldatnamnet Strand. Vi kan förmoda att Carl mötte sin Elisabeth vid något framträdande på en smålandsmarknad, då det är känt att han uppträdde där och även på platser i Västergötland.

Min främsta källa då det gäller uppgifter om ”Blinne Spele-Calle” har varit handlingar i Kinds häradsrätts arkiv. Landsfiskalen J. P. Svensson hade instämt Carl Abrahamsson Djerf till åtal för att under en längre tid ha låtit sig utnyttjas för olovlig brännvinsförsäljning. Fjärdingsmannen i Ljungsarp, Anders Jönsson från Örshestra, transporterade Carl till rättegången. I sin inledande plädering sade länsmannen bland annat ”att Carl Djärf plägar anlitas för spelningar i sin hembygd samt går omkring och spelar fiol på landsbygdsmarknader. ”

I detta sammanhang kan nämnas att Carl Djerf komponerat åtminstone en låt som blivit upptecknad, nämligen ”Ljungsarpa-valsen ”.

Djerf sade i sitt svaromål inför rätten: ”att han såsom blind, varken kan eller velat utminutera brännvin. Han, som inte kan skilja på ljus eller mörker, dag eller natt, och sedan barndomen levt på sina medmänniskors nådelivsamhet.” Han erkänner dock att han blivit övertalad av vissa personer att mottaga penningar och sedan till dem överlämna brännvin, vilket han i sin enfald inte kunde se som något brottsligt. Han uttrycker stor förvåning över åklagarens agerande, att ställa en blind inför domarskranket, då alla med lätthet måste inse att han inte på egen hand kan utföra sådant och vädjar till ”vällofliga Häradsrätten att avslå länsman Svenssons obehöringa tillvitelser.” Men om rätten skulle finna honom som är oskyldig, vara skyldig, så vedersakar han ej lida vad hans gärningar äro värda, ty hela hans levnad har varit ett mörkt fängelse och hans spis torde varit sämre än för fångar i anstalt. Djerf dömdes emellertid till att böta två riksdaler. Huruvida han någonsin kunde betala böterna är okänt.

Läsaren kan ställa sig frågan hur Djerf kunde transportera sig till avlägsna marknader. Själv sade han att han inte kan vägleda sig. Min teori är att han fick skjuts av någon marknadsknalle från bygden. Kanske var det med någon som utnyttjade honom för olovlig brännvinsförmedling. Bland dem som vid samma tid stod åtalade för olaga brännvinsbränning i grannbyarna Hjärtared, Grebbaslätt, Mellanrydet och Jorstorp fanns också en ölsremmaknalle.

”Blinne Spel e-Calle” omkom på ett tragiskt sätt. Prästen skrev: ”En vådlig händelse, gått genom isen på Lindeforsdammen och drunknat”. Fem år senarae dog hustrun Elisabeth. Både styvsonen C.E. Strand med familj och dottern Augusta Josefina flyttade 1884 till Jönköping.