Artikelförfattare: Ann Sofie Wahlberg.

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2005-10-06.
Nr 40 – årg. 14, sid. 24 och 25. Ur ingående delen med tema ”Bygg och Bo”.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Distribution: Posten.
Tryck: Tabloidtryck i Norden AB.

Huset ”Byn” i centrala Tranemo är paradiset för Bengt och Ulla
Ett törnrosahus gömt av höga lindar och björkar. Utsikt över Tranemosjön. Det byggdes som förläggargård, i textilindustrins Tranemo 1897. 1898 flyttade familjen Molander in. Huset har haft samma ägarfamilj ända till 1983 då Ulla och Bengt Gustafsson övertog det gamla huset.

En luftig atmosfär, spegeldörrar med avskrapad färg, så träet lyser igenom. Konst på väggarna och bruksföremål av keramik och järnsmide.
Ulla har just satt in innerfönstren för vintern, och lagt vitmossa emellan.
– Innerfönster är inte bara något besvärligt, säger Bengt. När man tar ut dem på våren hör man fåglarna som om de var inomhus. När man sätter in dem på hösten, blir det tyst, det passar vintern.
– På varje fönster står det med blyerts till vilket rum de hör, herrummet, förmak, salen, sängkammaren, berättar Ulla.

Huset har nio rum. Familjen som flyttade in 1898 hade åtta barn. På ovanvåningen finns fyra sovrum och ett stort allrum. Det yngsta barnet i familjen, Rut, bodde kvar ända till 1983 då Ulla och Bengt köpte huset.
– Bengt sa att han tyckte om lindarna, då sa Rut stolt ”dom har min pappa planterat”, berättar Ulla.

Typisk sekelskiftesstil
Man får känslan av filmen ”Fanny och Alexander”.
– Det är ett typiskt sekelskifteshus, som man byggde, om man hade pengar, säger Ulla.
Nästan ett skrytbygge, byggt efter all konstens regler på den tiden.
Familjen Molander hade tjänstefolk, tryckknappen till en ringklocka sitter fortfarande kvar på verandan.

Bengt är från Länghem, Ulla från Värmland men de möttes på Stenebyskolan i Dalsland, och Ulla tänkte att en termin kan vi väl bo i Tranemo då Bengt fick ett slöjdlärarjobb.
Nu skulle jag aldrig vilja flytta. Det här huset är paradiset.
Huset ”Byn” var till salu i två år. Ingen ville köpa det. Det skulle kosta en förmögenhet att renovera sa folk.
– Vi har målat om huset en gång, och målat köksluckorna blå. Underhållit men annars inte gjort något, säger Ulla.

Rädd om atmosfären
De vill inte renovera och förstöra atmosfären.
– Börjar man måla en sak får man göra nästa, och byta överallt, tror Bengt.
Tapeterna i de två sällskapsrummen är från renoveringen 1959. Då gjordes de två badrummen och sattes parkett i flera rum. Men spegeldörrarna har originalmålning från 1897.
– I matsalen har Ulla tagit bort linoleummattan för att få fram trägolvet så nu får man ha pjäxor när man äter, skojar Bengt.

Från att ha värmt upp med olja gick de över till jordvärme och nu fjärrvärme. De stödeldar i två av kakelugnarna och har satt in två järnkaminer. Plädar ligger utplacerade i sofforna.

Bengt Gustafsson är smed. Ulla, har arbetat som arbetsterapeut och tycker mycket om hantverk. Mest av allt älskar de sitt hus.
Här kan Ulla och Bengt bo kvar länge än. Trots det avskilda läget kan man komma med rollator till bank, post, tandläkare, apotek, läkare och system säger de skämtsamt.
Skulle de inte ha hittat sitt paradis hade de lika gärna kunnat bo i ett åttakantigt hus i en talldunge, berättar Bengt.
– Vi är inte insnöade på att ha gammalt, men vi älskar urtrampen på trösklarna, det skavda, krokiga och sneda.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.