Artikelförfattare: Uppgift om enskild författare till artikeln saknas.

Artikel ur ”Tranemo Tidning” augusti 1991. Sid. 9.
Utges av Centerns Kommunorganisation i Tranemo.
Ansvarig utgivare: Elisabeth Andersson.
I redaktionen:
Elisabeth Andersson
Ann-Christine Simonsson
Ulla Bengtsson
Karl Markinger
Jan Hultgren
Tryck: Tryckverkstán Nittorp

Ofta frågar sig kommuninnevånarna hur politiker och anställda egentligen hanterar våra gemensamt betalade skattepengar. Var det verkligen nödvändigt att bygga så stort? Kunde inte det gamla tas tillvara? Varför satsa på nytt när inte pengarna räcker till äldre- och barnomsorg.

Ibland är frågorna berättigade. Ibland beror de på att våra politiker inte har nått ut med rätt information. Man kan möta arga kommentarer, där det egentligen borde höras beröm och uppskattning. Ett belysande exempel på det senare är flyttningen av huvudbiblioteket i Tranemo, som egentligen är fördelaktigt för kommunen.

Personalen på biblioteket arbetade under många år i alltför trånga lokaler. Nya uppgifter och arbetsområden som ”Boken kommer”, bokbuss och hushållsekonomisk rådgivning gjorde arbetssituationen ohållbar. Ett nytt kulturhus var ett vallöfte från (s) och (c). Det höll modet uppe på bibliotekspersonalen som utförde sitt arbete bl.a. i en fönsterlös och tättrafikerad korridor. Kommunens ekonomi visade emellertid klart att ett nytt kulturhus inte var att tänka på inom överskådlig framtid. Skyddsombud och yrkesinspektion larmades. Biblioteket var en omöjlig arbetsplats då bl.a. luften inte räckte till för alla. Slutligen gick det bara inte längre.

En utbyggnad planerades av det gamla biblioteket, men enbart en utbyggnad av kontorsdelen, alltså endast för personalen, vilket skulle vara en dyr lösning för kommunen, miljoner i kapitalkostnad samt hög hyra. Ett tips kom om att Tranefors fabrikslokal var hyresledig, vilket skulle innebära låg hyra per m², stora ljusa ytor och färdiga kontorslokaler. Den årliga hyreskostnaden skulle bli ca 250 000 kr högre än för den gamla lokalen utbyggd. Ytan skulle nästan tredubblas och inga kapitalkostnader tillkomma.

Mycket bekymmer och krångligheter i de politiska instanserna gjorde att musikskolan och biblioteket blev konkurrenter om samma pengar. Två svaga ställdes mot varandra. Ett (c)förslag om kompromiss gjorde att biblioteket fick möjlighet att flytta utan att ta för mycket från musikskolan. Bygglovet blev nästa stötesten, och p.g.a. krav på gång- och cykelväg från skolan till biblioteket, är bygglovet nu tidsbegränsat.

Så började då flyttningsarbetet. Några studiebesök som gav fina idéer gjordes. Allt skulle fixas med personalens egna insatser utom där en flyttfirma anlitades för en del tyngre arbeten . Minsta möjliga nyinköp skulle göras. Från gamla lager togs omoderna och skavda hyllor fram och målades om. De flesta hyllor fick hjul för att få en flexibel möblering. En tapetsör klädde om slitna stolar med möbeltyg köpt på rea. Begagnade möbler togs emot som gåva eller köptes till en obetydlig kostnad. Från en nedlagd fritidsgård kom fina cafémöbler, lampor m.m. Kontorsmöbler som ratats av Forum togs emot. En tredubblad yta kräver fler möbler, men det har inte kostat stora pengar. Allt har tagits tillvara. Beror det kanske på att det till 95 % är kvinnor som har skött ruljangsen. Istället för att bara tänka på sig själva och få helt nya och moderna lokaler har personalen satsat helhjärtat på att få ett läckert och låntagarvänligt bibliotek, som är mera handikappvänligt, ljusare och öppnare.

Ann-Christine Simonsson, som arbetar på biblioteksfilialerna i Dalstorp och Ljungsarp, gläds med sina arbetskamrater i Tranemo. De har jobbat under olidliga förhållanden. När vi på filialerna besökte huvudbiblioteket och behövde hjälp med något, så stod vi i vägen hur vi än gjorde. Att de kunde ge så bra service i den arbetsmiljön är ofattbart. Nu är det bara biblioteksfilialen i Grimsås som är i akut behov av förbättring.

Att klaga på att det satsas på ”ett nytt” bibliotek är alltså inte något särskilt lämpligt ordval. Biblioteket har flyttat till större och lämpligare lokaler, då man var tvungen för personalens skull, men slutresultatet har blivit ett lyft för alla i Tranemo kommun.

Är du biblioteksförvirrad?
Inte bara nya lokaler – Tranemo bibliotek erbjuder också ett nytt sätt att bedriva utlåningen. Man har hämtat idéer från bl.a. Otterup, en liten kommun utanför Odense i Danmark, vilken har ungefär samma storlek som Tranemo kommun. Där har låntagarna, kunderna och besökarna indelats i tre grupper.

De som är vana vid bibliotek och vid att använda de hjälpmedel som finns klassas som ”biblioteksvana”. De skaffar sig information själva och begär den hjälp de vill ha.
Nästa kategori är trogna kunder som inte har lärt sig systemet. ”Biblioteksovana” vänder sig oftast till personalen för att få den bok de vill ha, annars letar de på måfå.
Den tredje och presumtivt största kundkretsen besöker biblioteken och som inte gärna ber om hjälp. De vet inte vad ett bibliotek kan erbjuda, eller vad de har rätt att begära i form av hjälp och information.

I det nya utlåningssystemet är det denna kategori, de ”biblioteksförvirrade” som personalen skall satsa mest på. Man delar in böcker efter ”intresseområden” och skyltar på ett mer marknadsanpassat sätt. ”Vi efterliknar mer bokhandlarna och ”lockar” in våra kunder” säger Inger Stark, ansvarig för omläggningen. ”Vi ska försöka styra våra inköp efter önskemål och ha kortare väntetider på populära böcker”. Det är alltså mödan värt att göra ett besök ide nya lokalerna, även om du tillhör de ”förvirrade”.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.