Författare: Gösta Larsson, Månstad

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.2 – 1998 Årg.9 Sid.8

Det första brevet hem till Sverige. Efter veckor och månader kom det. Hur gick resan? När kom de fram? Var finns de nu? Hur har de det? Man kan ana spänningen när brevet äntligen kom, hur det lästes och hur man sprang till släkt och grannar för att de också skulle få läsa.

Ett sådant brev fick jag av Stina Claesson i Ulricehamn. Det var avsänt från Kane i Pennsylvania den 7 juli 1867. Adressaten var min mormors far, Claes Olsson i L:a Månstad. Men vem var avsändaren J O Liddell? Han skriver ”Min goda Broder” men det kunde man ju skriva även till goda vänner.

Som vanligt i sådana här sammanhang var det Anna-Lena Hultman i Hössna som löste gåtan. J O var född i ”Jällstad” 1826. I Gällstads husförhörslängder fann jag sedan Johan Olsson, bror till Claes och son till Olagus Hansson, åbo i Möllefors. Familjen hade tydligen bott tillfälligt i Gällstad när Johan föddes. Johan gifte sig i Landvetter med Emma Kristina och de tog namnet Liddell när de emigrerade.

Så här lyder brevet:
Wi äro nu i America och om resan dit får jag berätta följande -Utgick som Du vet från Göteborg den 7 juni på kvällen, hade vackert väder till lördag middag då det blev Storm som tilltog och fortfarande rådde till vi den 10 uppnådde Engelska Kanalen. O jämmer och elände.

Fartygets relling å babordsidan slets loss och bortspolades av de vredgade vågorna. Nere i fartyget låg folk, kistor, koffertar och andra efekter huller om buller. Folket spydde och skrek, de döda tingen gaf sina klagande ljud och jag med min sjuka gumma låg tysta i en vrå och afhörde allt detta, tack vare Guds underliga skickelse, nestan som de friskaste ombord, vi hade ingen uppkastning under hela resan.

Annandag Pingst på middagen landsteg vi i Hull, låg der öfver natten då vi följande morgon på Express genom det vackra England på sex timmar åkte 60 svenska mil, hela England var en Trädgård och en Fabrik — anlände till Lifverpol på middagen, låg vi der öfver natten till följande dag då vi gick ombord å City of Boston som förde oss öfver atlanten till Newyork, dit vi anlände den 23 på f.m. då vi landsteg i Kafflegarden, en slags stor Barack, der vi bland flera tusende Emigranter af alla nationer fick ligga huller om buller fast i så stor ordning som vid dylika tillfällen kan existera.

Den 25 på ef.m. fortsatte vi resan på Emigrant Trän i mening att uppnå den från Newyork 1000 mil aflägsna Staden Chicago. Men efter två dagars färd, eller 440 mil från Newyork stannade tränen vid Kane station, der i vilda skogen sågs uppbyggt några nya hus och några män med det välljudande Svenska språket kom in i tränen med den underettelsen att här bildas ett svenskt Settlement, skall byggas stad och får jord till billigt pris,– jag var redo, tog den lilla matsäck vi hade köpt, i ena handen och gumman i den andra, bjudde våra svenska reskamrater farväl och gick upp i den nya staden Kane, som bestod af några halffärdiga hus. Jag logerade in oss hos en Svensk från Skaraborgs län.

Enligt utsago skulle här få köpas jord till 6 Dollar per acre, tomt i den s.k. stan för 100 Dollar o.s.v. samt få arbete till två Dollar om dagen. Jag har redan tagit Contrakt på tomt för 100 Dollar, köpt virke till ett hus för 260 Dollar och betingat 60 ackers jord för 300 Dollar, allt detta på Credit som lämnas en Sättlare på fem år med en 5tedel af betalningen hvarje år förutom Tomten i Stan som skall inbetalas på två år — jag hade 175 Dollar då jag stannade här, men det räcker knappt till uppsättningen af huset och att leva under tiden. Jag får knappast så mycket för en Dollar här som för en riksdaler i Sverige, så att då jag får två Dollar här om dagen, vill jag säga att jag får två rkl i Sverige. Nu står jag i skuld till Bolaget här för 650 Dollar och med 325 arbetsdagar har jag betalat min skuld, då har jag hus och tomt i stan, 45 svenska tunnland jord cirka en half Svensk mil derifrån som är värd så mycket som de två bästa hemman i Sverige, men hör nu — desse 45 tunnland äro beväxta med 10 a 12 sorters de aldra ädlaste löfträd och en del så stora, att två man knappt fäller ett sådant träd om dagen. Nu kommer frågan, hur skall detta odlas af en man klen som jag — jo med god hälsa och med goda insigter och tidens längd låter det sig göra och framför allt Guds välsignelse och hans hands styrande till det bästa, honom vi dagligen böra anropa.

Stadens anläggare är en General Kane hvarefter staden skall hava sitt namn, han och 2ne andra har bildat ett bolag, köpt in 1.600.000 ackers jord som nu äro i fråga att sättla, detta som ligger i staten pensylvanien med det alldra friskaste klimat. Dagens största längd om sommaren 14 timmar och kortaste längd om vintern 10 timmar. Meridianskillnaden 8 timmar verkar så att förmiddagen här är för-natten i Sverige och tvärtom.

Min gumma längtar efter Sverige men båda befinner vi oss dato vid god hälsa. Hälsa fader, moder och alla slägtingar från din sanne vän och broder ].O.Liddell.

Ads Mr ].0. Liddell
Kane
Pensylva state
Nt America
Kane den 7 juli 1867

Tyvärr blev paret barnlöst och båda avled med tre månaders mellanrum 1911. Jag har alltså inga släktingar på den grenen, och därför är det inte lätt att få veta hur deras levnad gestaltades.