Artikelförfattare: Ann-Louise Kjellner

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2010-08-26.
Nr 34 – årg. 19, sid. 20.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Distribution: Posten.
Tryck: Borås Tidnings Tryckeri AB.

Gunnar i Brandsmo jobbar fortfarande i verkstan
Nu i sommar fyllde Gunnar Andersson i Brandsmo 75 år och kan se tillbaka på 60 år som smed och verkstadsmekaniker.
Fast lika mycket ser han framåt. Än finns det mycket att göra.

Vi träffar Gunnar och hans hustru Margareta en solig sensommardag i den välutrustade verkstaden intill boningshuset i Brandsmo.
Att det är en både mångsidig och uppfinningsrik man vi talar med blir vi genast varse. Verkstadens utrustning är imponerande och strax utanför står hans egenbyggda vedklyv, fortfarande varm efter dagens arbete.
– Det är en klipphyvel som jag gjort om till en vedklyv. Maskinen är gammal, gjord i Cincinnati på 20- eller 30-talet, berättar Gunnar och medan han startar upp för demonstration, lägger han till:
– Jo, man har fått hitta på en del genom åren.

Började som skolgrabb
Sin första smedja hade Gunnar redan som skolgrabb, i slutet av 40-talet.
– Vi bodde i Redslared och far hjälpte mig att bygga den. Han kunde också smida, men det var Einar Johansson i Österås som var min allra första lärare.
Som 15-åring skickades Gunnar till Asea i Ludvika som lärling.
– Jag trivdes aldrig där. Att bo på pojkhem passade inte mig, men jag lärde mig mycket om både maskinritning och teknologi, säger Gunnar och berättar om sin fortsatta lärlingstid på garveriet i Svenljunga, nuvarande Elmo Leather AB, och arbetet på Strömsfors Bruk.
– Och i militärtjänsten fick jag också utbildning. Där var jag maskinmekaniker och fick jobba med både smide, svarvning och motorer. Lärdom som jag haft nytta av hela livet!

Egen verkstad
Efter ett antal yrkesverksamma år som anställd, tyckte Gunnar det var tid att bli sin egen och 1964
byggde han verkstaden med smedja i Brandsmo. De flesta jobben var arbeten för byggen, reparationer av lantbruksmaskiner och verktygstillverkning, men på senare år också legotillverkning och då jobbade även Margareta i verkstaden.
Den omfattande maskinparken är gammaldags. Inga styrda maskiner, utan maskiner som kräver stort hantverkskunnande.
De flesta maskinerna har han köpt begagnade, ofta med trasiga eller saknade delar. Delar han själv sedan lagat eller nytillverkat. Eller rent av gjort egna och bättre konstruktioner.

Gunnar lotsar oss runt i verkstaden bland pressar, borrmaskiner, fräsar, svetsar och hyvlar. Startar och demonstrerar och alla spinner de som välmående katter. Han har ordning på sina grejer!
Och så ässjan, som han förstås byggt själv och utrustat med förnämlig sugfläkt.
Och städet, som följt mig i alla år. Min pappa köpte det 1947 eller 1948, säger Gunnar, men visar att han har en fjäderhammare också.
Den spar naturligtvis väldigt mycket arbete.

Yrke som försvinner
Men tiderna förändras och Gunnar har fått uppleva hur hans yrke alltmera försvunnit i takt med att nya tidens maskiner tar över.
– Nej, slipa ett svarvstål eller ett borr är det nog inte många som kan idag, säger han med lite vemod i rösten.
Fast det finns fortfarande tillfällen när Gunnars hantverksskicklighet slår all modern teknik.
Det är inte så länge sedan som en fabrik i Tranemo fick problem med en av sina stora maskiner.
Fyra månader skulle det ta att få fram en reservdel från Italien. De hörde av sig till mig och maskinen var igång igen efter en vecka, berättar Gunnar och det syns hur roligt han tyckte det var.

Men hur går det när Gunnar och hans gelikar, för än finns det några stycken, inte är kvar längre?
– Tja, säger han, då får de väl vänta i fyra månader!
Han går fram till en bänk och hämtar en del till en hösprätt.
– En lantbrukare här i bygden, som har nordsvenskar och vill använda dem i arbetet, undrade om jag kunde gör nya gafflar till hans gamla hösprätt och det ska väl inte vara några problem.

Egna idéer och konstsmide
Nu, som pensionär sedan ganska många år, är det ändå skönt att kunna trappa ner och själv råda över sin tid. I smedjan kan Gunnar ägna tid åt konstsmide och egna idéer och nu under sommaren så finns det ju också en väldig massa dragspelsstämmor, som han och Margareta gillar att besöka. Nej, Gunnar spelar inte dragspel, men han är en hängiven gitarrist och som sådan är han en välkommen ackompanjatör till alla dragspelare.

Tillägg till ovanstående artikel.

Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.