Kinds Forskarklubb.

Författare: Sven-Gunnar Hollander, Västerås

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.1 – 2003 Årg.14 Sid.4

För många år sedan fick jag en käpp, spanskrör tror jag att det heter, av min far Gustaf Hollander i Ölsremma. Käppen är försedd med en ben- eller hornknapp där det förr varit ett inlagt mönster av små silverpärlor. Far sade att den tillhört min farfars farfar. Vem han var hade åtminstone vi syskon ingen aning om.

Vi visste vem som hade varit vår farfar, men eftersom han dog ca 25 år innan jag föddes intresserade vi oss inte för varifrån han härstammade. Och vi lyssnade inte då pappa berättade något om det. Jag kan dock erinra mig att han sade att farfars far, som var nämndeman i Grönahög, dog när farfar var liten, och det har jag fått verifierat i min släktforskning. Han berättade också att farfar var född i Dalstorp och att släkten Hulander (i Ölsremma med flera orter) och Hollander härstammade från två bröder. Det visade sig också stämma, liksom mycket annat jag kan erinra mig att han berättade.

När jag våren 1995 kommit fram till vem som var min farfars farfar så plockade jag fram hans bouppteckning från 10 april 1839 vid Landsarkivet i Göteborg. Jag hoppades att kunna hitta käppen omnämnd där, eftersom man var mycket noga med att notera varje liten ägodel. Tyvärr kunde jag inte tolka texten i just de aktuella avsnitten. Men så fick jag tag på boken ”Där susar skog – där skälver asp” av Lydia Danielsson (min morfars kusin ”Lydia på Kullen”) och Kent Andersson. Den beskriver livet i den by – Horshaga i Dalstorp – som var mina förfäders, åtminstone från mitten av 1600-talet och till mitten av 1800-talet. Vad glad jag blev när jag på sidorna 150-151 hittade en beskrivning av min farfars farfar Gunnar Månssons levnadsförhållanden med utgångspunkt från hans bouppteckning. Författaren hade tydligen kunnat tolka texten i bouppteckningen för där står det bl.a. ”På kyrkbacken kan han stolt svinga sin rörkäpp med benknodd, iklädd blå vadmalsrock och hatt, kravatt, strumpor och skor. Det tar jag som bekräftelse på att pappa hade rätt.

Silverringen på käppen är stämplad och man kan tyda stämpeln till A3 vilket skulle betyda att den är stämplad 1807. Då var Gunnar Månsson bara 32 år. Den kan ju ha kommit i hans ägo senare men å andra sidan började man ju att använda käpp tidigare på den tiden. Den måste alltså ha tillhört, respektive kommer att tillhöra:

Gunnar Månsson, Horshaga, Dalstorp, farfars farfar, 1775-1839
Magnus Gunnarsson Hollander, Högaberg, Grönahög, farfars far, 1799-1845
Nils Johan Hollander, Guntorp, Grönahög, farfar, 1841-1908
Gustaf Hollander, Stora Lindrum, Ölsremma, pappa, 1893-1977
Sven-Gunnar Hollander, Västerås, 1932-
Pär Hollander, Gävle, son 1957-
Henrik Hollander, Gävle, sonson 1987-

Mina ännu äldre förfäder i rakt uppåtstigande led var: Anders Hansson, Horshaga, Dalstorp, farfars farfars farfars far, 1647-1720
Erik Andersson, Horshaga, Dalstorp, farfars farfars farfar, 1696-1758
Måns Eriksson, Horshaga, Dalstorp, farfars farfars far, 1731-1793

Eftersom Måns Eriksson dog redan 1793 och käppen är stämplad 1807 har den inte tillhört någon tidigare generation än Gunnar Månsson.
Någon gång skall jag ta med mig käppen och spatsera litet i Horshaga, Högaberg, Guntorp och Stora Lindrum, där käppen hört hemma. Det får bli en sentimental journey bakåt i tiden för både mig och käppen. Sån blir man kanske när man blir gammal och bor långt borta från sitt ursprung.