Friluftsbad som nöje för gemene svensk började göra sig gällande kring förra sekelskiftet. Vatten var något man var rädd för och få kunde simma. Skepsisen var stor. Kvinnor ansågs tåla fem minuters havsbad och bara om de hade skor och badmössa i ylle mot kylan.

Badandet betraktades med tiden allt mer som hälsosamt och vid 1930-talets slut anordnade disponenten vid dåvarande Tranemo färgfabrik, Paul Ryttge, Tranemosjöns första badplats. Den anlades på udden söder om Parkudden och försågs med en stenpir. Senare tillkom en brygga med trampolin och en dykflotte. Den dyiga bottnen fick förbättras med sand. På ängen intill kunde man sola och en kiosk öppnades.

Redan på 1940-talet hade badplatsen förfallit och sjön blev förorenad. Ett reningsverk tillkom med tiden och tanken på en badplats i Tranemo väcktes igen. 1997 var bryggor åter lagda vid den gamla badplatsen. Kommunen är rik på sjöar och samtliga orter har idag sin egen kommunala badplats. Därtill finns utomhusbassäng i Grimsås och simhall i Tranemo.