Författare: Ingvar Hallqvist

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.4 – 1997 Årg.8 Sid.7

En släktings undran om jag kände till något om en golvursbyggare som hetat J. Grundin, vilket namn står på urtavlan i klockan han ärvt efter sin farfar i Ölsremma, är upphovet till denna artikel.
Jag blev också nyfiken och vände mig till Lilian Andersson i Västgötarummet på Borås bibliotek och hon kunde, nu liksom vid tidigare förfrågningar, ge de uppslag som behövdes för att gåtan skulle lösas. Men se, han var ju inte den ende golvursbyggaren i Kind. Det hade funnits flera.

Säkerligen är det många av dagens kindbor som inte känner till att här i häradet, bland bönder, soldater, knallar och förläggare m.m. även funnits skickliga och berömda golvursbyggare. För flera av dem som idag är ägare till dessa gedigna allmogeur är det förborgat vem som tillverkat den gamla klenoden som står därhemma i rummet, tickar, slår och ger hemtrevnad. Men vi kanske kan bidra till kännedom för någon klockägare.

Jag är nu gammal vorden
snart 6 och 70 år,
att laga moraklockor är van,
sen läroår
ty jag var med den tiden,
då lärling blev gesäll
och med den höga äran,
till vila gick var kväll.
Vill Ni mig uret sända,
jag Eder lova vill
så får jag lov att visa,
vad gubben duger till.
Nog händer att det dröjer
ett år och kanske två
men kommer så det tredje
skall masuret börja gå.
Det rätt skall tiden visa,
ej klicka en minut
och redigt slagen räkna
sitt tal vid timmans slut.

Ovanstående vers från Ulricehamns Tidning har skrivits av urmakaren Fredrik Carlsson (1839-1936) från Karlsro i Grönahäg och är ett svar på en annons om hjälp med reparation av ett golvur.

JOHANNES GRUNDIN

Johannes Grundin föddes 1 oktober 1790 i Småland. Hans föräldrar var Sven och Maria, ”bondfolk från Ingelsbo” i Hestra socken. Man tror att han fick sin utbildning till urmakare i grannbyn Brännhult av den välkände klockbyggaren Ambjörn Andersson.

I september 1818 flyttar ”drängen Johannes Svensson från Ingelsbo” över landskapsgränsen till Mossebo socken. Han gifter sig året därpå med Annika Olofsdotter, född 1800 i Gudmundstorp, Ljungsarp. Under sex år var de jordbrukare i Stora Mossebo. Här föddes Maria Lovisa 1820, Carolina Gustafa 1822, Anna Kristina 1824. Under åren 1826-1838 bodde familjen i torpet Bållingstorp och här föddes Olof Peter 1826, Josefa 1829, Sara Elisabet 1834 och Mariana 1838.

Vilket år Grundin började med klocktillverkningen är inte känt, men antagligen var det under 1820-talet. Han byter då efternamn från Svensson till Grundin. 1838 flyttar familjen till Järpesbo i grannsocknen Tranemo och här fortsätter Grundin med tillverkningen av golvur. Enligt de uppgifter jag lyckats få fram tillverkade han hundratals s.k. ”moraklockor”. De sju barnen fick var sin. Ett exemplar lär finnas på Nationalmuseum i Stockholm. Klockorna var oftast ljusbruna. Slagverket är försett med gjuten malmskål som ger fin klang.
Nyårsafton 1863 var urmakare Johannes Grundins tid till ända. Änkan Annika flyttade 1865 till dotter och måg i Örsås. Sonen O P Grundin som var fjärdingsman övertog gården vilken han ägde till 1865 då han flyttade till Istorp.