Torpare kallades den som betalade hyra för stuga och mark med arbete, kallat dagsverke. Torpen lydde under stora gods som Torpa och Hofsnäs, ibland även under större bond- eller prästgårdar. Stortorparen brukade ett större torp medan småtorparen – ofta en hantverkare – endast hade en stuga och möjligen en åkerlapp. Åboer, lokalt kallade gossabönder, var dagsverksskyldiga bönder som brukade gårdar lydande under godset men som utgjorde en egen skatteenhet.

Antalet dagsverken avgjordes utifrån torpets storlek och delades oftast in i olika antal dagar på sommar respektive vinter. Antalet dagsverken kunde variera stort; två dagar under hela året eller sju dagsverken per vecka. Därtill kom bland annat ”fisknatt” och postdag”. Då skulle man hjälpa den fiskeansvarige torparen med fångsten, respektive utföra varu- och posttransporter till Borås, i regel till fots. Torparhustrun skulle därtill spinna och plocka herrskapets lingon. Barnen skickades ofta med bud. Godsägaren hade rättare och inspektorer som arbetsledare. På sommaren kunde dagsverket pågå från kl 4.30 till solens nedgång, tre timmars rast inkluderad.