Sandödlan (Lacerta agilis) är Sveriges mest sällsynta ödla men den har observerats i grustag i Tranemotrakten! Den är känslig för ingrepp i miljön och fridlyst. Ödlan har ett typiskt band- och fläckmönster på ryggen och blir ca 22 cm som fullvuxen. På våren är hanen tjusigt mönstrad i grönt, till skillnad från den snarlika men mindre skogsödlan. Sandödlan gillar soliga och sandiga slänter för värmen gynnar dess äggläggning. Ödlan håller även till i dikesrenar och vegetationsrika skogsbryn. Om du ser en sandödla bör det rapporteras till Naturvårdsverket eller Länsstyrelsen.

Ett annat relativt sällsynt och fridlyst kräldjur som kan finnas här är den lilla hasselsnoken. Den trivs i soliga, varma och öppna sandiga marker, stenrika ängs- och hagmarker, lövängar eller ljunghedar. Ormen är tillbakadragen och äter mest andra kräldjur, helst kopparödlor, men även huggorm som den till viss del liknar. De har båda trekantiga huvuden, saknar vita nackfläckar och hasselsnokens ryggteckning, med dubbla rader bruna fläckar, kan likna en sicksacklinje. I motsats till huggormen har snoken rund pupill och fjäll utan mittköl.