Idag tar vi för givet att vägarna skall ha hållbara ytor, tåla vår framfart i höga hastigheter och röjas på vintrarna. Men fram till 1954 användes vägbeläggning med smågatsten, vägsalt började inte användas förrän 1949 och den första motorvägen invigdes 1953 mellan Malmö och Lund. Riksväg 27 mellan Tranemo och Gislaved började byggas 1973.
De äldsta vägarna gick på åsryggar längs vattendrag. Man reste oftast på hästryggen eller i släde på vintern. Plana isytor var dåtidens motorvägar eftersom markvägarna inte var uppbyggda och markerna betydligt sankare än nu. Våtmarker spångades med stockar och risknippen och alla vattendrag hade speciella vadställen. Hovarnas slitage på färdvägarna orsakade rännor, idag kallade hålvägar. Under medeltiden gick en av huvudvägarna genom Västergötland från Asige i Halland längs Ätran vidare genom Tranemo och Opensten. I Västgötalagen från 1200-talets början omtalas väghållare och väglotter, men inte förrän 1649 utfärdade drottning Kristina bestämmelser där gästgiverier, skjutshållning och väghållning knöts ihop och lade grunden till vårt moderna vägsystem skött av statsmakten.