Här i det Västsvenska traditionsområdet är man- och fägård åtskilda med bostadshus och ladugård placerade parallellt eller i vinkel. Timrade hus är vanligast. Förr fanns här ålderdomliga högloftshus (låg ryggåsstuga öppen till takåsen med ett eller två höga loft vid gavlarna). Varianter på ryggåsstugan var framkammarstugan (stort rum i mitten, två små kamrar på ena sidan, kök och farstu på andra sidan), parstugan (farstu på mitten med kök bakom, ett stort rum på var sida) och den under 1800-talet här mycket vanliga enkelstugan med långkök och sidokammare (farstu på mitten med kammare bredvid, långsmalt kök bakom dem, stort rum på andra sidan).

Dubbelkammarstugan spreds i hela kommunen från sent 1700-tal till 1860-talet (som parstuga med förskjuten entré och 2 kamrar på ena sidan). Från 1600-talets slut kom salsbyggnaden med en ståndsmässig prägel (farstu i mitten med stor sal bakom, 2 likvärdiga rum på var sida), ofta präst- och förläggargårdar. Västsvenskt dubbelhus var vanligast ca 1850-1960 (mer kvadratisk plan, farstu i mitten omgiven av kök respektive sal, varsin kammare bakom), här oftast i 1 ½ våning.