Rödjord, myrmalm och sjömalm är alla kemiskt sett järnhydroxider och består i grova drag av järn, vatten och syre. Järnhydroxiden bildas ständigt i naturen och kan omvandlas till järn med primitiva metoder. I Tranemotrakten finns det gott om rödjord och klara belägg för att sådan metallhantering har pågått ända sedan 150-200-talen, romersk järnålder. Under vikingatiden utökades järnhanteringen så kraftigt i Tranemo, Örsås och Svenljunga att området tycks ha utgjort ett produktionscentrum för järn och smide. I Tranemo beräknas den verksamheten ha pågått omkring år 850-1300. Man tror att upp till 1000 kilo järn kan ha framställts på varje plats och att det var en handelsvara. Märkligt är att liknande järnframställningsområden utanför Västergötland samtidigt verkar ha haft en svacka.

Mellan Hökamossen och Limsjömossen öster om Tranemo tätort finns så många platser med slagg och kolningsgropar att det kallas ”industriområdet”. Det ingår i ett riksintresseområde för kulturminnesvården kring Algutstorpasjön. På en udde i sjön bedrivs forskning sedan länge genom försök att rekonstruera framställningsprocessen.