Efter intervju med Jan Öjler 2008-04-18.

Det är i år 40 år sedan Jan Öjlers kom ut med sin succélåt Natten har tusen ögon. För att få veta mer om framgången och om dansbandsmusik, träffar vi Jan Öjler.
Vi slår oss ned i besökssoffan i Öjlers musikaffär i Limmared och Jan börjar berätta om närheten till musiken.
– Här i Limmared fanns en musiktradition bl.a. genom min egen släkt, Oscarsson, och släkten Lundin, mycket på grund av brukskulturen med blåsorkester som var nära knuten till Limmareds Glasbruk, idag Ardagh Glass.

Jan började spela trumpet redan under skoltiden. I tonåren började ett kompisgäng träffas och öva i Nymans källare på Nygatan i Limmared. I huset bodde Sonny Hanssons familj. Sonny var en av grabbarna i gänget som kallade sig Sunny Boys.
– Vår första spelning hade vi här i Folkets Hus, på ett socialdemokratiskt möte av något slag, om jag minns rätt, säger Jan.
Men namnet Sunny Boys blev hopplöst omodernt. Nu skulle det vara dubbla personnamn på banden.
– Själv hette jag Oscarsson på den tiden, men fick rådet att byta efternamn till något mera gångbart. Att byta namn var enklare än att registrera ett namn för bandet. Så blev vi Jan Öjlers.

På den tiden fanns flera dansställen i bygden. Vi försöker minnas de flesta och listan blir ganska lång: Dalstorps bygdegård, Focus i Limmared, Grand i Länghem, Uddebo Folkets park, Mossebo bygdegård, Örsåsgården, Tranemo Medborgarhus, Nittorps festplats, samt dansställen i Grimsås och Ambjörnarp.
En del platser hade endast sommardanser och andra hade dans tidig söndagskväll. Folk var ”ute och dansade” flera gånger i veckan, onsdag, fredag, lördag och kanske söndag.
Det var före datorns intåg i hemmen och tv hade fortfarande bara två kanaler, som de flesta såg i svartvitt.

En spelning som Jan minns särskilt var när de helt plötsligt blev uppringda och tillfrågade om de kunde komma till Uddebo folkets park. Året var 1966 eller 1967 och Sven-Ingvars skulle spela där, men hade blivit försenade. Det blev ”snabba ryck” för Jan Öjlers och de fick uppträda för ca 1 000 personer.
– Det blev bra PR för oss, säger Jan.

Stor publik var det även 1965 när de spelade då Grimsås kvalade. Det var säkert 10 000 personer och konferencier var Magnus Bank. Den som höll i trådarna var Rune ”Duns” Andersson.

– Men vårt stora genombrott kom med Natten har tusen ögon, år 1968,säger Jan och berättar vidare om själva låten.
Det var ursprungligen en spansk låt. Den översattes till svenska av Per-Anders Boqvist, till en låt för Country Four. Låten blev ingen framgång för deras del. Annorlunda blev det för Jan Öjlers: Den kom direkt in på fjärde plats på Svensktoppen och sedan till första plats i tio veckor.

– Vi ändrade musikarrangemanget och det blev ett helt annat sound. Vi körde två trumpeter i stämmor som förhöjde låtens musikaliska rymd.
Jan och Tore Lundin spelade trumpetstämmorna. Tore ”lånades in” för detta speciella inspelningstillfälle. Låten spelades in i Stockholm över en helg. Vid den tiden var inte inspelningstekniken så avancerad som idag. Allt fick ”sättas” på fyra kanaler på en gång.

Sen kom flera låtar som vi minns, bl.a. Bara dig vill jag ha (1969), Lycka till med nästa kille, Sjung en liten sång och Maria dansar. Och med tanke på hur intensivt Jan Öjlers arbetade är det många tusen som har dansminnen från dessa låtar.

År 1971 hade Jan Öjlers spelningar 24 dagar i juli, från Luleå till Ystad. Sedan skulle de till Öland i augusti.
– Vi var fullbokade två år framåt, och spelade på heltid från 1968 ända in på 1980-talet. Det var ett krävande jobb att resa, bära och montera upp musikanläggningen. Men, säger Jan, musiken ger mig så mycket. Tänk att få ha sin hobby som jobb, det är inte alla förunnat!

Ett annat minnesvärt speltillfälle var 1976 då Elfsborg kvalade mot IFK Göteborg och det satt 20 000 personer i publiken.
– Vi levde med spelarna dygnet runt under inspelningsperioden och Elfsborgs LP:n, som släpptes sen såldes i 23 000 exemplar.
Som jämförelse kan nämnas att singeln, Natten har tusen ögon, såldes i 40 000 ex. och LP:n med samma namn sålde mellan 15 000-20 000 exemplar.

Jan Öjlers har gjort sina inspelningar under grammofonbolag som Anette, Polydor och Bohus Grammofon. Numera har Bert Karlsson, efter uppköp, alla rättigheter. Jan Öjlers låtar är fortfarande aktuella och finns i samlingsalbum som Milleniumskivan, Lokets favoriter, Bert Karlssons favoriter och Sveriges bästa dansband. I dessa album finns även låtar som inte legat på svensktoppen. På Google fick man en dag i juni 2008, 1 540 ”träffar” på namnet Jan Öjlers.

Numera har bandet upphört med sina framträdanden, men så sent som 1998 spelade man i Tygrikshallen i Kinna. Ett evenemang med flera dansband som exempelvis Christers, Thor-Eriks och Arratel. Och publiken svek inte nu heller, mellan 2 500 och
3 000 personer mötte upp.

Vi diskuterar vidare det där speciella med dansbandsmusik, hur den började ta form och hur den utvecklats, från 1960-talet och framåt.
– Då på 60-talet var gitarrmusik det som främst gällde, 70-talet kom med mer blåsinstrument och på 80-talet blev det även stråk, om vi nu ska generalisera grovt, säger Jan. Dansbandsmusik har genom åren stött på motsättningar från andra håll inom musiken. Här på västkusten hade vi den s.k. västkustmaffian med företrädesvis dansband härifrån trakten, vilket av andra inte ansågs företräda god musik. Men det var stora namn som Flamingokvintetten, Streaplers, Curt Hagers, Schytts och Thor-Eriks.

Jan talar om det unika med dansbandsmusiken som han ser det. Att ”känna av” publiken och bilda ett musikaliskt team med den. Han berättar en episod från en spelning i Tofta nära Varberg.
– Om någon fyllde år eller hade något att fira brukade vi framföra det på scenen och hylla vederbörande med fanfar och musik. Det här dansstället drevs av två äldre bröder och just den här dagen fyllde den ene 85 år. Vi ville överraska, men visste att han inte gärna skulle gå upp på scenen och låta sig hyllas. Så vi fick arrangera det hela. Vi sa att det blivit något elektriskt fel och att proppen gått sönder. Han gick på det och hyllades hjärtligt.
– Jag frågade honom om det speciella med dans och musik på det här viset, fortsätter Jan. Jag fick svaret att när det låter som när det surrar i en bikupa, då är det bra, annars är något fel. Han menade att när publiken dansade och var ett med musiken, då hördes det specifika surrande ljudet, skrattar Jan

Det har alltså gått 40 år sedan Jan Öjlers tog steget in på Svensktoppen. I november förra året inbjöd Jan alla som ingått i Jan Öjlers till en nostalgiafton.
– Vi såg på gamla videoinspelningar, som jag fört över till dvd och lyssnade på plattorna vi spelat och mindes.

Överföring av gamla band till dvd är en vansklig resa, det vet Jan. Överföringen måste klaras av på två försök annars förstörs det ursprungliga materialet av överhettning,
Lite pirrigt alltså, innan det var klart och med ett lyckat resultat.

Senare på kvällen prövades förstås också de gamla ”färdigheterna”. Gamla ”goa” låtar spelades upp live i Jans källare.
– Det mesta satt där, trots att åren flutit, säger Jan inte utan stolthet i rösten.
Han minns forna tiders textinlärning och säger att första kvällen fick de ha texten med, sen skulle den ”sitta där”.
– Det duger inte att stå där och läsa innantill! Ögonkontakten med publiken är A och O.
Jan har samlat kläder, kort och affischer, ja, allt som haft med bandet att göra. Alla närvarande den här speciella kvällen kunde verkligen minnas hur det var på den tiden när de var ute och spelade tillsammans.

Musiken har varit och är fortfarande en viktig del i Jans liv. Sedan många år har han sin musikaffär i Limmared. Han bor i Borås och jobbar med ljudanläggningar i Borås Kommun, främst i kyrkor. Men han har inte helt lagt utövandet av musik på hyllan. Tillsammans med sin fru Lena och Mikael, forne medlemmen i Jan Öjlers, spelar de ibland på privata tillställningar. Säkert blir det låtar som väcker gamla minnen där en liten nostalgisk tår nog kan skymtas i ögonvrån hos mången lyssnare!