Högarör ligger på en hög höjd sydöst om Dalstorpasjön och är det enda ringröset bland Dalstorps 55 registrerade forntida rösen. Ringrösen är ovanliga i hela Sjuhäradsbygden. Istället för den vanliga kullen av stenar över graven med brända ben formas en stenring med platå upptill. Varför är utformningen annorlunda? Röset är nästan 20 meter i diameter och var en mäktig bronsåldersanläggning, väl synlig nerifrån vattnet. Troligen är det ungefär samtida med ringröset i småländska Taberg, det största i Sverige, cirka 3000 år gammalt.

Gravhögar av denna storlek brukar antas ha tillhört en för sin tid betydelsefull person. Man tror att ekonomiska och sociala skillnader mellan människorna uppstod i samband med varuutbytet när råmaterialet till brons importerades till Norden söderifrån. Men röset var nog något mer än en statusmarkering. På den tiden var ett långvarigt boende på platsen det starkaste stöd man kunde hävda för rätten att bebo och bruka marken. Var rösets omfång även ett mått på dess ålder? Eller hur många som bebodde platsen? Signaler till sjöfarare och andra som kunde göra anspråk på området?