Författare: Gunnel Larsson

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.2 – 2006 Årg.17 Sid.8

Peer Peerssons original funnet av Lars G Holmblad
Texten hämtad ur Tranemo – Forntid, Nutid.

Karl lX var den tredje av Gustav Wasas söner, som blev svensk kung. Det blev han sedan han besegrat den rättmätige innehavaren av tronen, brorsonen Sigismund. Karl kröntes 1607 och för att befästa sin ställning som landets konung red han 1609 sin eriksgata från Stockholm genom Södermanland, Östergötland, Småland, Västergötland, Närke och Västmanland och över Mälaren tillbaka till huvudstaden. Naturligtvis var det förutom eriksgata en typisk maktdemonstration riktad mot oppositionen i landet.

I Jönköping stannade kungen med sitt följe från 24 mars till 4 april. Han kom till Tranemo den 5 april och fortsatte till Örby den 6 april.

Naturligtvis var det ett lysande följe, som red fram. Dagens statsbesök med beridare och galavagnar kommer helt i skuggan. Men vi låter ett åsyna vittne, Peer Peersson Uppsaliensis berätta och översätter hans nedskrivna text till modem svenska så gott sig göra låter.

”Före H Kgl Majt kom tolv dyrbara H K M:s livhästar med gula och blå silkestäcken. underbart utstyrda. Efter dem följde härpukorna och tolv trumpetare (ev. trummare); trumpeterna (ev. trummorna) var alla av rent silver. prydda med
stora dyrbara silkes vippor och fanor. På dessa liksom på hästarnas silkestäcken var Sveriges rikes vapen och sköldemärken avmålade i sina rätta färger. Efter dem följde stallmästarna. ädle. välbördige Claes Horn till Kankas och Gustav Raab; efter vilka 80 hingstridare red. tre och tre tillsammans. på stora ståtliga hingstar med dyrbart tyg. bössor och värjor. såsom det hövdes och passade sig.

Näst efter dem red hovmarskalken. Sveriges rikes råd. ädle och välbördige Göran Claesson till Biby. som följde efter H M K så långt. som deras domsaga sträckte sig. tre och tre tillsammans. alla med förgyllda bössor och värjor. klädda i dyrbara siden- och sammetskläder broderade med silver- och guldsnören och på halsen stora tunga guldkedjor med dyrbara pärlband och ståtliga fjädrar i hattarna. Deras selar. betsel och don. som låg på deras underbart sköna och dyrbara hästar. var beslagna med silver och gjorda av sammet med kostbart pärlbroderi. Efter dem red H K M:s krigsöverste i Livland den ädle och välborne Herr Joachim Henrik, greve till Mansfeldt och ädle herre till Melldrungen. mycket ståtligt utstyrd.

Närmast efter honom red H K M:s älskliga, kära söner de högborna furstarna och herrarna, Herr Gustav Adolf, (se not 1) Sveriges rikes arvfurste, hertig till Finland och Åland, och Herr Karl Filip, Sveriges rikes arvfurste, hertig till Södermanland, Närke och Värmland, mina nådiga furstar; så också den högborne fursten och herren, Herr Jurgen Johan, pfalzgreve till Rhen och hertig till Bayern, H K M:s systerson.

Efter dem red H K M själv, min allernådigaste konung och herre. Vid sidan sprang några av H K M:s lakejer och drabanter. Jag kan bara skriva om hur det var med dessa höga personers ornat, prydnader, utsmyckningar och smycken vad gäller hästar och rustningar. Ty de, som satt på hästarna var sköna och dejliga när det gäller utseende, form och proportioner, så att intet fattades från hjässan till fotabjället. Hästarna var modiga och ivriga, sprang och gnäggade, stampade med hovarna, så att de inte visste vilket ben de skulle stå på.

När dagen var mörk och mulen, blev det dock ett sådant sken av allt silver, guld, pärlor och ädelstenar, som deras kläder, don och rustningar var prydda och utstyrda med, att dagen syntes vara så ljus och klar, som om solen hade lyst.

Efter H M K red sex kammardrängar, icke mindre utstyrda vad beträffar hästar, kläder och don än som de andra av kungens hovtjänare.

Efter dem red H Mjs Drottningens hovmästare, ädle välbördige Kristoffer Skeding till Skedevi och H Ms Högmäktighet, den högmäktiga och högborna furstinnan och frun, fru Kristina, Sveriges, Götes, Wendes, finnars, carelers, lappars i Norrlanden, de cajaners (se not 2) och esters i Livland drottning, född furstinna till Schleswig och Holstein, min allranådigaste fru, med de högborna furstinnorna, fröken Katarina och fröken Maria, Sveriges rikes infödda furstinnor och konungens döttrar, mina nådiga fröknar, följande efter i en dyrbar vagn, som var täckt av svart sammet med guldsnören och fransar och inuti fodrad med gyllenduk och försedd med silverbeslag; stolparna, som höll uppe täcket var också av silver liksom knapparna ovanpå täcket. Vagnen var förspänd med sex apelgrå hästar. Tyget, som låg på hästarna var gjort av svart sammet och beslaget med förgyllt silver och pärlstickat. På båda sidor om vagnen sprang några lakejer och drabanter. Efter vagnen red 15 hingstridare, efter vilka följde kungens kvinnliga släktingar. En del hade sex hästar för vagnen, andra fyra.

Efter dessa följde tre fanor (c:a 600 man) ryttare, svenska och tyska. Därefter red sekreterare, kamrerare, räntemästare, kungligt kansli, kammarförvanter, notarier och andra officerare, som har höga ämbeten vid kungens hov; sedan köksmästare, kurirer, munskänkar, kockar, skräddare och andra som behövdes i rangordning. Sist följde trossen och H M K:s livgarde, en fänika drabanter (c:a150 man), med jägare, hov- och statdrängar och annat enklare folk.”

Så långt Peer Peersson Uppsaliensis.

Eriksgatan gick till Tranemo den gamla vägen över Unnaryd. När den sedan fortsatte till Örby den 6 april via nuvarande Tåstarpsgatan så är det i alla fall säkert att tranemoborna fått ett minne för livet.

Gunnel Larsson
Peer Peerssons original funnet av Lars G Holmblad

Not 1: den blivande Gustav II Adolf
Not 2: finländare bosatta i och omkring Uleåborg

Texten är hämtad ur Tranemo – Forntid, Nutid.