Författare: Införd i ”Kindsforskaren” Nr.1 – 1996

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.1 – 1996 Årg.7 Sid.5

Johannes Ekman var en tid under 1850-60-talen torpare i Stora Rödjorna under Knogrum. Han hade då några får på en ö i sjön Trehörningen. Här skulle de varken behöva stängsel eller tillsyn. Men på den tiden fanns fortfarande vargen i Kindsbygden och han simmade över till ön och det blev massaker på Ekmans får. Deras dödsskrik var så genomträngande, att det hördes av Ekman på sitt torp. Under åren 1866-1892 bodde han på torpet Ekesholm under Lindrum.

Han var också en duktig speleman och trakterade ett blåsinstrument bl.a. i kyrkan om söndagarna tillsammans med andra musikanter. Vid ett tillfälle var den ordinarie klockaren och sångledaren Josef Nicklasson frånvarande på grund av sjukdom och i hans ställe ryckte en bonde från Algrena in för att leda sången, denne var för övrigt också speleman. Det lär inte ha varit så ljuvliga toner, för när klockaren Nicklasson nästa gång råkade Ekman och sporde honom om hur det gick med sången i kyrkan, lär Ekman ha svarat:

”Det lät så anskrämligt, att jag brast i gråt, för det påminde me om när vargen tog mina söer.”