Artikelförfattare: Ann-Britt Sternfeldt.

Artikel ur ”Kind-Nytt” 1992-09-10.
Nr 4 – årg. 1, sid. 3
Det opolitiska alternativet för Kind.
Ansvarig utgivare: Niclas Sennerteg.
Chefredaktör: Niclas Sennerteg.
Tryck: Tryckerigården, Bollebygd.

I lördags (läs september 1992) var det öppet hus i Ljungsarp. Något som drog mellan 1 200 och 1 300 besökare till det lilla samhället med 480 invånare.
– I första hand är det ett sätt att visa samhället och industrin utåt, säger Rolf Edberg, en av. arrangörerna. Och i samband med detta även visa vilket aktivt föreningsliv vi har.
Dessutom kunde man titta in i ortens anrika kvarn.

Åtta företag hade ”öppet hus” så att besökarna kunde se företagens verksamhet inifrån. I samband med detta hade de olika företagen lagerförsäljning av sina produkter.
Förmiddagskaffet stod SMU för. LRF sålde ost. Bröderna Rydins djurtransporter visade sina moderna djurbilar. Nowa Li som sysslar med fotbeklädnader delade ut gratis t-shirt till de som handlade.

Ljungsarps IF ordnade för andra året Lagmanshagasjön runt, och ett 60-tal tävlande deltog. Etta blev Ulf Nyrén från Gölingstorp, tvåa blev en ljungsarpsbo som heter Conny Johansson. Bästa dam blev Lena Folkesson från Ljungsarp. På startkorten lottade man ut en tredagars resa till Helsingfors för två personer, och den vann Björn Gustafsson från Dalstorp. Även ett tiotal andra vinster lottades ut.

Ljungfruklubben – LIF:s damklubb – hade ordnat tipspromenad. Den vanns av Märta Ek från Ljungsarp. Även där lottades en helsingforsresa ut, och den vanns av Monika Svensson.

Kvarnen
I Kvarntorpskvarnen kunde besökarna köpa mjöl. Lage Larsson malde 200 kilo råg, mer hanns inte till alla som ville köpa.
Folk kunde även se på utställningar i kvarnen. Hembygdsföreningen hade en och fiskevårdsföreningen hade en annan. Dessutom fanns det en utställning på temat ”kaffeserviser”.
Som ofta när det gäller äldre byggnader är det svårt att få fram exakta årtal. Men från 1807 och framåt finns namnen på alla som skött Kvarntorpskvarnen.

Med utgångspunkt från dagens kvarnansvarige, Lage Larsson, kan man gå tillbaka fyra generationer där alla jobbat i kvarnen. Det började med Lars Petter Svensson som 1871 flyttade från Ambjörnarp till Ljungsarp. Kvarnen tillhörde då Lagmanshaga stora gods. Lars Petters son Gustav Larsson friköpte kvarnen 1911, och den fick då namnet Kvarntorpskvarn. På den tiden fanns även ett sågverk därintill, vilket flyttades 1950.

Renovering
Kvarnsysslan var ett säsongsarbete. Man fick passa på när vattnet flödade till. Men 1918 byttes vattenhjulet ut mot elektricitet, och kvarnen kunde sedan förse samhället med ström. Så småningom blev energibehovet större och större, och kvarnen räckte inte till försäljning. Trollhätte- kraft har sen dess besörjt Ljungsarp med ström.

Men sen 1959 har familjen Larson haft igång elproduktionen för eget bruk. Själva kvarnverksamheten upphörde 1963, på grund av olönsamhet.
– På 1950-1960-talet började folk köpa egna hemkvarnar, och då fyllde vi inte så stor funktion längre, berättar Harald Larsson, son till Gustav Larsson.
Nu är det Lage Larsson, Haralds son, som har hand om kvarnen. Han har lagt ner mycket tid och energi på att renovera och hålla kvarnen i ordning.
– Jag har haft tur och fått ett visst fonsbidrag, som hembygdsföreningen hjälpt mig med, och som gått till renovering av kvarnen, berättar Lage. Och idag (läs 1992) kan han stolt visa upp för allmänheten en kvarn som är helt intakt.

Gudstjänst
Efter dagens rusch kunde Ljungsarps besökare gå till kyrkan, där det blev aftonbön med sånggudstjänst, framförd av familjen Gotting. Och som en avslutning på en lång dag ordnade missionskyrkan lovgudstjänst senare på kvällen.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.