Författare: Stig Carlsson.

Artikel ur ”Kommunalt Forum” 1978 – Nr 4.
Redaktion: Kommunalkontoret i Tranemo.
Ansvarig utgivare: Lars Svensson.

Artikeln från 1978 kan idag läsas som ett stycke ”företagshistoria” från Tranemo kommun.

I östra kanten av vår kommun utmed 156:an, bortom Ljungsarps samhälle ligger Ljungsarps Verkstads AB där vi har stämt träff med nuvarande företagschefen Torleif Junkell.
Ljungsarps Verkstads AB är ett företag som gått i arv s.a.s. eftersom Torleif övertog efter pappa Martin som i sin tur övertog ledningen efter sin far Frans Edvard Johansson.

Företaget startades redan 1897 då Frans öppnade bleckslageri, ett hantverk som han lärt uppe i Dalstorp. Vid den tiden fanns bleckslageri på flera platser i Gällstad, Dalstorp och Ljungsarp. Idén till hantverket som sådant sägs komma från Västtyskland.
Den första produkten som tillverkades vad stallyktor för stearinljus, men även s.k. kuttingar för sprit fanns med på produktlistan. Vid den tiden fanns ej någon elström att använda vilket medförde många svårigheter på olika sätt.

1926 var det dags för en ny produkt, denna gång startades tillverkningen av fotogenkannor. En produkt som hängde med länge. Ett stort problem som man brottades med i början var transportfrågan. Själva hade företaget ej några hästar och någon lastbil fanns ej i grannskapet på den tiden. Närmaste järnvägsstation låg i Grimsås och för att få i väg de färdiga produkterna dit anlitades grannar som hade häst under en mängd år.

1928 var en av många s.k. milstolpar i Ljungsarps Verkstads AB:s historia, då genomfördes nämligen den första transporten med lastbil.
Martin Junkell som fortfarande aktivt arbetar i företaget minns: ”Det var jag själv som fick i uppdrag att kontakta chauffören som bodde i Ljungsarp by. Efter en kort diskussion var vi överens om priset, vilket innebar 2 öre/kilo för de varor som levererades.”
– Jag minns speciellt en gång när transporten från Göteborg tog ca 7 timmar beroende på att lasten var tung och skrymmande och chauffören var noga med att allt skulle vara helt vid framkomsten. När bilen kom till sista kurvan i Ljungsarp gick gubbarna ut och stöttade lasten på ena sidan så att den inte skulle kana av.

I och med att företaget 1929 köpte in bättre maskiner startades tillverkningen av mjölkflaskor, 3-, 4- och 5-liters och även mjölkhinkar. Tillverkningstakten på exempelvis mjölkflaskorna var då 100 dussin/vecka.

När Martin Junkell övertog företaget 1932 var fortfarande elströmsfrågan olöst. Istället drevs maskinerna med olja och så även de generatorer som alstrade ström. Detta påverkade givetvis möjligheterna till en utveckling av verksamheten.
Elström fanns dock på nära håll men det var för dyrt att dra fram ledningar trots flera ansökningar som gjordes. Konsekvenserna av detta ledde fram till att Martin flyttade över verksamheten till Gällstad där elström fanns och där startade han tillsammans med sin bror en liknande verksamhet.

Dock återvände Martin tillbaka till Ljungsarp 1942 och då hade det funnits elström i fyra år. Under kriget var det ofta svårt att få fram råmaterial. Fördelningen sköttes av dåvarande Industrikommissionen som tyvärr inte tilldelade Ljungsarpsföretaget något råmaterial. Detta fick till följd att verksamheten fick övergå till värmeinstallationer och borrande av brunnar m.m.
1945 var det dock åter dags för nya produkter då expansionskärlet och murbruksbaljan och även brukhinken tillkom.
Antalet anställda under denna mellanperiod var cirka 4-5 arbetare. I dag är skaran den dubbla och lokalmässigt har företaget växt flera gånger, senast denna sommar då en ny hall tillkommit och nya kontorslokaler.

Borta är mjölkflaskor som konkurrerades bort av glaset som i sin tur ersattes av tetra-pack.
I dag (läs 1978) är Ljungsarps Verkstads AB ett företag med s.k. lego-tillverkning, vilket innebär att man ej själva tillverkar färdiga produkter utan komponenter som ingår i större maskiner, bilar, båtar eller dylikt och som sedan monteras ihop på annan ort. Dock finns fortfarande en mindre tillverkning kvar av brukbaljor och brukhinkar. Råmaterial till det mesta är kallvalsad plåt.

En av flera stora beställare som företaget har som kunder är exempelvis Volvo/Penta. Torleif Junkell som idag leder företaget säger: ”Har man flera produkter och flera stora beställare är man inte så känslig för de konjunktursvängningar som sker, en annan fördel är också storleken på företaget som gör att vi relativt lätt kan svänga om och satsa på nya saker. Ett tecken på detta är det senaste tillskottet som är en ljuddämpare till båtar som är planerad att tillverkas i 4 000 ex./år.”
– Det är viktigt att förtroendet är gott mellan oss och våra kunder. Idag är det inte enbart frågan om priset som är avgörande utan de stora företagen med monteringsband som går dag och natt ser lika mycket till att rätt vara levereras vid rätt tidpunkt.

Kanske är det detta rättesnöre som gjort att Ljungsarps Verkstads AB idag tillhör ett av de äldre igångvarande företagen i branschen och där tredje generationen Junkell står i spetsen. Av rubriken på artikeln att döma har Torleif fler järn i elden vid sidan av att vara företagschef, nämligen att han har varit ordförande i Ljungsarps IF tills för några dagar sedan.

Hur kommer det sig att du slutar med detta uppdrag?
– Efter 17 år som ordförande slutar jag därför att företaget kräver mer tid och så hoppas jag att få mera tid till familjen. Ett annat viktigt skäl är också att jag tycker att IF nu kommit till ett mål. Vi har en fin idrottsanläggning, bra fotbollsplan, landbandybana med belysning, tennisbana, en förnämlig klubbstuga och det sista tillskottet – vandringsleder i ett fint bergigt skogsområde som kallas Hälle alldeles intill samhället.
– Medlemsantalet är nu 253 vilket är ett bra resultat med tanke på att vi bara är ca 470 invånare i Ljungsarp. Administrativt fungerar föreningen bra. Den har en fin styrelse där alla ställer upp och tar sin del av ansvaret och arbetet.
– På senare år har jag kommit längre från de aktiva. Min ordföranderoll har blivit alltmer administrativ. Personligen tycker jag det är en fördel om en ordförande kan hålla kontakten med de aktiva på ett bättre sätt än jag kan. Det är ett viktigt skäl till att vi nu får en ordförande som står närmare de aktiva – som själv är aktiv.

Torleifs intresse för idrott i allmänhet är fortfarande stort, men även motionsidrott har blivit alltmer intressant.
– Idrottsföreningen har fått ett vidgat ansvar att hålla anläggningen öppen för alla som vill idrotta eller motionera och också arrangera motionsidrott.
– För den framtida friskvården måste vi ta ansvar. Där har vi ett krav på oss från samhället och allmänheten – ett krav som vi försöker leva upp till.

Läs gärna mer om Ljungsarps Verkstads AB i denna databas under rubriken:
LJUNGSARPS ÄLDSTA FÖRETAG.