Efter intervju med Gerd Hultman 2008-04-11.

Förr fanns det flera mindre livsmedelsbutiker ute i småorterna. Varje affär hade sina trogna kunder. Begränsad tillgång till färdmedel som t.ex. bilar gjorde det nödvändigt att ha affärer nära, samtidigt som självhushållning på landsbygden gjorde att efterfrågan såg annorlunda ut.

Hur såg den gamla lanthandeln ut och hur har utvecklingen lett fram till de butiker för mat- och dagligvaror vi har idag?

En som kan berätta om detta är Gerd Hultman Hon tar välkomnande emot oss i sitt hem i Flathult, mitt emellan Nittorp och Grimsås

Gerd började som 14-åring 1961 hos Roland och Ingrid Andersson i deras affär, Br. J. Anderssons Eftr. Lanthandeln låg vid järnvägen i Grimsås i ett hus som inte längre finns kvar.

– Jag konfirmerades första advent i Mossebo kyrka, börjar Gerd sin berättelse och fortsätter:
– Måndagen efter tog jag min cykel till Grimsås, för att fråga om Roland och Ingrid behövde hjälp med något. Redan på onsdagen den 6 december klockan nio kunde jag börja mitt arbete, som hjälp i hushållet, så att Ingrid kunde vara mer i affären.
– Jag bakade bullar och Helenabakelser, jag minns det så tydligt, säger Gerd.
Rolands och Ingrids dotter och son bodde också hemma. Dottern Monika jobbade på banken och sonen Jan på IKO. Gerd var duktig och rask och Ingrid såg möjligheten att äntligen få sköta om hemmet. Så inleddes Gerds långa affärsbana.

Lilla Grimsås hade ytterligare två affärer, Konsum och Hugo Johanssons. I Nittorp fanns Krysset, som ägdes av Vivi Nilsson

Hos Roland och Ingrid i Br. J. Anderssons Eftr., där Gerd inlett sin yrkesbana fanns ett sortiment som spände över ett brett register, dock inte den mångfald av varor inom samma kategori som vi ser idag.
Här kunde man köpa bensin, fotogen, melass, snäckskal, värpfoder, utsäde, spik, redskap för jordbruket och djurfoder. Detta fanns inte inne i affären, utan förvarades i uthuset, så de fick lämna affären för att hjälpa till med uteförsäljning. I affärens övervåning hade de också manufaktur, husgeråd och leksaker för försäljning

Kylförvaring fanns ute mot huset, i form av källare med luckor att öppna. Här förvarades salt sill i tunnor samt öl.
– En gång när Ingrid skulle hämta en sill åt en kund och samtidigt stänga luckan efter sig, gled sillen ur pappret och flög all världens väg och landade i gruset! Det var bara för Ingrid att torka av sillen och se glad ut, säger Gerd, och minns hur de skrattade åt den dråpliga händelsen.
Även inne i affären fanns en lucka i golvet att öppna för kylförvaring. Det kunde naturligtvis leda till missöde om man inte såg att luckan var öppen, men som tur var hände det aldrig något. Mjöl fanns att köpa ur säckar. Lådorna under disken var borttagna och här förvarades specerivaror.

– Vi hade en bra kyldisk med glasdörrar. Här förvarades charkvaror som korv och hästkött. Det skar vi i Ingrids och Rolands kök varje morgon, där skärmaskinen alltid stod framme på köksbordet om det skulle behöva skivas ytterligare under dagen, berättar Gerd.
Vatten fanns inte i affären och värmekällan var en kamin som skulle eldas. Det kunde vara +5º på morgonen!

Brödet levererades från Centralbagarn i Borås. Det var barkis och sötlev. Från Lillys Hembageri i Ambjörnarp levererades hembakat, som förvarades i ett fint glasskåp.

Mjölk såldes i flaskor och osten förvarades i glasskåp. Osten var mestadels Svecia och Tilsi.
Gerd berättar en episod om osten.
– Det fanns ingen plastfolie på den tiden, så när man delat osten förvarades den i fuktiga handdukar för att den inte skulle torka helt. Men det blev mycket svinn, den smulade och mycket fick skäras bort.
Till en av de andra butikerna i kommunen kom en dag hälsovårdsinspektören på besök i sin vita rock.
– På den tiden var man minst lika rädd för inspektioner, som man är idag. Vi försökte alltid att förvarna varandra om att inspektion var på gång. Den här gången tittade inspektören på en av ostarna. Handlaren blev orolig, bugade och bockade och sa den var ju inte så bra och skulle slängas. Han hade bara inte hunnit. När inspektören var klar och hade tagit av sig den vita rocken, vände han tillbaka och sa: Jo, den där osten”¦
Handlaren blev ju tvungen att säga att den fick inspektören gärna ta. Den skulle ju ändå kastas. Där blev handlaren av med en bra ost och inspektören fick en extra förmån!

På en bänk förvarades konserver och butiken hade även en liten frysbox. I frysen fanns ärtor, en fisksort och Ambrix glass. Alla hade inte frys hemma, men en del hade tillgång till s.k. andelsfrys. Det var små frysfack i större frys som ägdes av flera, t.ex. i hyreshus.

Till ”storhelger” beställdes extra grönsaker hem. Det kunde vara 5 kg tomater och några färska gurkor. Inför julen handlade kunderna extra mycket. Kassaapparaten gick bara upp till 99,99 kr, det var mycket pengar på den tiden. Gerd minns en kund som handlade så mycket att det inte rymdes på disken. Det var också vanligt att kunder lämnade inköpslistor med varor som skulle hämtas eller köras ut.

Julen förde även med sig mycket extra arbete i affären. Inför julskyltningen, som var första advent, skulle allt städas och pyntas. Och golvet måste förstås fernissas. Fernissa tar tid på sig att torka – helst över natt! Städningen och pyntningen pågick därför långt in på natten.
Gerd berättar om ännu ett minne som är väldigt starkt för henne. De hade gjort klart allt, städat, putsat, fejat och pyntat och gick ut, för att utifrån se in genom fönstret hur fint allt hade blivit.
– Jag slog näsan i fönsterglaset så det small! Vi hade tvättat fönstret så rent att jag inte såg glasrutan! Ingrid brukade alltid påminna mig när vi träffades och säga: ”Gerd kommer du ihåg när”¦?”

Affären flyttades i augusti 1965 till nytt hus i Grimsås, idag Karl-Eriks bilförsäljning. Här fanns också bank, post och frisör. Nu fick man tillgång till både varmt och kallt vatten, varmt lager och ett annat sortiment. Öppningen skedde i samband med att Grimsås kvalade för allsvenskan.
– Det glömmer jag aldrig, säger Gerd.

Gerd berättar om den manuella charkdisken med en stor träbänk där allt skars. Det skulle inte få förekomma idag. Bensin och foder utgick ur sortimentet, men trädgårdsredskap, leksaker och husgeråd såldes fortfarande. Mellan butikerna i Grimsås och Vivi i Nittorp fanns ett nära samarbete, trots att de oftast hade ”sina” kunder. Inför storhelg kunde man rådgöra med varandra och byta varor så att ingen viktig vara skulle saknas.

Till skillnad från idag fick kunden handla på kredit och samtidigt erhålla 5 % rabatt när betalningen skedde. Det fanns varken extrapris eller bäst före datum. Nu måste varor kasseras när de passerat datumet även om de är felfria. Betalning sker idag ofta med kort och såväl kredit som direkt rabatt är ett minne blott.

– Vi körde ut varor torsdag, fredag och lördag enligt olika turscheman.
Vilken service vi hade, utbrister Gerd.
Öppettiderna var också annorlunda.
– Vi hade öppet måndag-fredag kl.9.00-18.00 med avbrott för middag mellan 13.00-14.00 och lördag kl.9.00-13.00.

Den 10 juni 1981 tog Gerd och hennes man, som också heter Roland, över affären. Det var när Ingrid och Roland gick i pension. Den nya affären kallades ICA-Målet.

År 1993 blev ett svårt år. Roland blev allvarligt sjuk i stroke. Gerd drev ensam butiken i ytterligare tre år, tills situationen blev ohållbar. Att driva affären ensam krävde så mycket och det gick inte att samtidigt klara av att vara stöd åt sin älskade livskamrat som var densamme, men ändå inte”¦
Affären såldes till Ken Schill som driver den alltjämt, men under namnet ICA Matrutan.
Gerd fick jobb på Sparsam i Tranemo, vilket senare blev Matex och som flyttade in i det nybyggda affärshuset mittemot Tranemo Sim- och Idrottshall. Idag har affären blivit Willys.

Gerd och Roland bor kvar i sin villa i anslutning till Gerds föräldrahem i Flathult. Vi sitter i deras ”finrum” på stolar med gamla anor, som Gerd fått av Ingrids svägerska. Gerd bjuder på kaffe och ett stort fat med hembakat kaffebröd. Vi fortsätter vårt samtal om likheter och olikheter mellan dåtidens lanthandel och dagens matvarubutiker med självbetjäning av olika slag.

Kontakten med kunderna har förändrats. Förr handlade man över disk. Butiken kunde vara en träffpunkt där man bara gick in, kanske köpte man något lite, stannade en stund och pratade med personalen eller andra kunder i affären. Gerd vill gärna ha kundkontakt.
– Jag ser många äldre och ensamma som vill växla några ord. Eftersom jag varit på Willys nu sen 1996 vet jag särskilt vilka som uppskattar små samtal om smått och stort. Det betyder mycket för mig också, jag får så mycket tillbaka, säger Gerd.
– Idag ska allt gå så fort, de flesta vill inte eller hinner inte växla några ord. Stressen i våra liv idag går även in i vår matkultur. Det ska vara billigt och gå fort att tillaga. ”Färdigmat” i alla former har fått ett stort uppsving och utbudet ökar hela tiden. Det kan tyckas som om kvalité kommer i andra hand.
Gerd funderar om ekologiskt tänkande kanske kan motverka den trenden.

Inför stora helger har vårt inköpsmönster också förändrats. T.ex. före påsken handlar de flesta på skärtordagen.
– Då är det stressigt! säger Gerd. Däremot inför julen är inköpen mer utspridda, visserligen mycket folk dagarna före jul, men inte så koncentrerat till just dagen före julafton.

Matvaruaffärer har idag också ett annat utbud, fler sorter av liknande varor. Distributionen av varor är en helt annan med större affärer som ingår i kedjor. De stora affärskedjorna har dock allt mer börjat introducera sina egna märken. Förr fanns ett brett sortiment men inte så mycket av varje vara. Ett brett sortiment ska också ses ur perspektivet av vad man på den tiden hade att erbjuda mot dagens samhälle.

Gerd återvänder ofta till hur hon vill värna om kunderna.
– Jag tipsar gärna om recept och försöker se till att kunderna känner sig välkomna och väl till mods. Det lilla samtalet kan för någon vara det som gör att dagen syns ljusare, och det ger också mig så mycket tillbaka.