HYDDAN – MITT BARNDOMSHEM

Författare: Stina Johansson

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.2 – 2006 Årg.17 Sid.7

Nu när jag på äldre dagar börjat släkt- och bygdeforska står jag ofta inför frågorna hur levde de och hur såg de ut t.ex. folket som bodde i Hyddan i Mossebo socken långt tillbaka i tiden. Kan nog lugnt säga att detta ägnade jag inte ens en tanke när jag var yngre. Det var vi i Mellanhyddan, Benjaminssons i Norrhyddan och så mormor och morfar med barn i Sörhyddan. Punkt och slut!

På 1700-talet benämndes S. Höddan ”torp under Fouglabo”, Mossebo socken. På 1770-1780-talet bodde där en familj Märtha (Martha) Pärsdotter och Anders Eriksson. Märtha var född på gården 1735 och dotter till Pär Jönsson och Kerstin Eriksdotter. Förmodligen var Pär också född där 1704 och dog 1770 i rödsot. Kerstin f. 1702 dog 1766 av ”tvångssjukdom” . Anders Eriksson var född i Kärrebo 1743, granngården i Norra Hestra socken, och son till Erik Espelund, ryttare.

Alltnog, Anders och Märtha gifter sig 18 april 1770. De får barnen
Britta f. 28 juni 1770
Erik f. 31 mars 1774. Dog samma år. Tvillingdöttrar f. 8 januari 1775. Den ena blev döpt och begraven samma dag, den andra blev döpt 11 jan. och fick heta Katarina.
Erik f. 1778

Sedan försvann familjen. Har sökt och sökt men inte kunnat hitta den. Eftersom jag själv är född i Hyddan och har forskat i dess historia skulle det vara så intressant att få veta om det finns någon som vet något om denna familj och vart den tog vägen. En ny familj kom runt 1780 och flyttade 1800.

Märtha hade också en oäkta son, Jöns f 1767. Vem som var far till oäkta Jöns lär man aldrig få reda på, men han tog sig med åren namnet Brankulin. I Mossebo födelsebok står något intressant noterat (kort C:1 1767) ”År 1805 återkommen till födelsesocknen sedan han vandrat verlden omkring under namn af Brandkullin och gifvit sig ut för Maltheser Riddare. Vid 12 års ålder rymde han från orten, reste till Göteborg och blef sjöman.” Om oäkta Jöns står också noterat i Mossebo-boken att Jöns Brankulin levde som fattig krympling i Sexdrega med åtnjutande av fattigmedel från Mossebo. Han dog 1824 och blev begravd i Stengårdshult i Mo härad. Jag har sökt men inte lyckats finna honom i några längder.

Att söka sitt barndomshems historia århundraden tillbaka i tiden är otroligt intressant. Det är som att lägga pussel bit för bit kring många mänskoöden. Skulle jag händelsevis kunna hitta Märtha och Anders tror jag mig ha alla som bott där, kanske ända ner till 1600-talet.

Ur mina anteckningar:
År 1819 måste ha varit ett fruktansvärt år för granngårdens Stina. Den 12 maj dör hennes make Anders, 50 år, i bröstfeber. Den 30 november dör gossen Johannes f.
1818 av rödsot. Den 2 december dör ytterligare två av barnen, gossen Magnus 12 år och gossen Arvid 8 år av rödsot. Den 12 december begravdes alla tre barnen! Endast ett barn överlever, Sven f. 1804. Hur orkade Stina?

Särskilt kyrkliga tycks ”Hödde-folket” inte ha varit, eller också var de väl fattiga. De hamnade på XIV plats vid stolindelningen i Mossebo kyrka (Mossebo-boken). Sist kom pigorna.

Visst var det mycket som hände i de små torpen. I dag ligger Södra Hyddan öde. Bara en bit av stenfoten syns med en jättegran uti, av ladugården finns inget kvar. Snår och buskar tar över de små betesvallarna och skogen drar närmare och närmare. Vemodigt! Dock, den vackra utsikten över milsvida skogar in i Småland finns kvar. Så ock Hyddan i mitt hjärta!