Artikelförfattare: Ann-Louise Nyde

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2003-01-30.
Nr 5 – årg. 12, sid. 6.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Distribution: Posten.
Tryck: AB Smålänningen, Ljungby.

Jo, så är det. I 15 år har ”Nils-Ture Karlsson” rullat på vägarna i Kind. Jo, han kallas så, bokbussen, efter registreringsnumret NTK. Först gick turerna i både Svenljunga och Tranemo kommuner, men de tre sista åren bara i Tranemo.
– Den ser kanske inte så mycket ut för världen, som bibliotek betraktat, säger bibliotekarie och tillika busschaufför Ingela Lorentzson, – men bussen är faktiskt med sina drygt 26 000 utlån förra året, med råge kommunens ”största filial”. Närmaste ”konkurrent” bland filialerna är Limmareds bibliotek med drygt 9 000 utlån.

Och uppskattad är den också. Väldigt uppskattat. Överallt lika efterlängtad och välkommen, inte bara som en möjlighet att få låna böcker, utan också som en social kontakt. På vissa hållplatser är bokbussen en given mötespunkt. Där träffas man, diskuterar vad man läst och ger varandra nya lästips.

Så till exempel i Ölsremma, dit Kent Lorentzson kör varannan vecka.
– Jo, jag brukar komma hit, säger Sara Elallawy, som är en av den här torsdagens första besökare.
– Här hittar jag det mesta jag vill ha och behöver inte åka till Tranemo eller Dalstorp.
– Bokbussen är kanon, tycker Camilla Wahlgren, som anländer strax efter.
– Det är väl inte precis varje gång jag kommer, ibland missar jag tiden, men för det mesta är jag här. Det blir mycket barnböcker men en hel del annat också, blandat.

Gunilla Carlsson nöjer sig inte med var fjortonde dag. Hon passar bussen även på en närliggande hållplats, på så vis kan hon förnya sig varje vecka!
– Mycket böcker om hantverk och tidningar och så böcker till maken också.
Elsa Jakobsson kanske inte är lika flitig i sina besök, åtminstone inte just nu.
– Jag har fått så många böcker i julklapp att jag reder mig ett tag, men att bokbussen finns är en väldig frihet och så går det ju att beställa precis de böcker man vill ha.
– Jag är här var och varannan gång, särskilt vintertid. Tycker inte att tv:n ger så mycket. Bokbussen är mycket bra, den kan vi inte undvara, menar Göte Johansson medan han gör damerna sällskap vid hyllorna.

Så blir bussen tom, en minut eller så, innan dörrarna slås upp igen och familjen Persson stiger in. Lika flitiga bokbusslåntagare som sina föregångare denna dag. Ulrik och Sofie slår sig ner på bänkarna och börjar botaniserandet främst i boklådorna där fack- och serieböcker för ungdomar finns. Lucky Luke, gärna, tycker Ulrik medan Sofie helst söker sig till pyssel, knep & knåp och en del hantverk. Nej, bokbussen vill de inte gärna vara utan.

Service för glesbygd
Ölsremma är alltså en av hållplatserna. Det finns 85 stycken till, för att bokbussen skall nå sin målsättning att ge service åt kommunens glesbygd; daghem, skolor, äldrevård, små samhällen och enskilda gårdar. Gårdar som ur bokbussens synpunkt långt ifrån alltid är särskilt ”enskilda”.
– Senast igår, berättar Ingela, – stannade jag vid en gård, men det var fem ytterligare låntagare från andra ställen som kom.
Förra året lånades alltså drygt 26 000 böcker ut på bussen och totalt, under de 15 åren bokbussen rullat i kommunen, uppgår ullånen till 331 000 böcker. Denna, siffra gäller enbart Tranemo kommun. Utlånen i Svenljunga kommun fram till 1999 är inte medräknade.

Ungefär 4000 böcker ryms i bussens hyllor. Ett bestånd som ständigt förnyas och också anpassas efter vilken tur som körs. Finns daghem och skolor utmed turen, behövs förstås mera barn- och ungdomsböcker och går turen mestadels till låntagare plockar Ingela och Kent med sig böcker de tror kan passa där.
– Vi lär oss naturligtvis vad våra låntagare är intresserade av, men vi får också många direkta beställningar på böcker, talböcker inte minst, som utgör en ganska stor del av våra utlån.

Talböcker är böcker inlästa på band, särskilt anpassade för synskadade, men som också kan vara till stor hjälp för exempelvis dyslektiker eller de som har svårt att hålla och hantera en bok. Därtill sköter bokbussen det mesta av alla transporter mellan kommunens olika bibliotek. På frågan om hur utvecklingen varit, svarar Ingela att läget nog varit ganska stabilt genom åren.
– Utlånen har hållit sig på ungefär samma nivå.
Då bör man kanske också ta med i beräkningen att både personal- och busstid fått kännas vid neddragningar genom åren.
– Men bussen var i alla fall den första enheten som datoriserades.

Händer alltid något
Bokbussens första chaufför var Tage Josefsson och John Johansson, som vid pensioneringen 1996 efterträddes av Ingela och Kent Lorentzon. Ingela, som redan tidigare var anställd bibliotekarie i Tranemo, tycker bussarbetet är både spännande och mycket omväxlande:
– Det händer ju väldigt mycket, nästan alltid någonting. Mest är det förstås människorna som givit starka minnen, men också händelser som skogshuggaren i Kalvtrakten som blödde förskräckligt. Som tur var, var det inte någon allvarlig skada. Och damen med den tama kajan i Mårdaklev och när jag fick hjälpa till att förlösa ett får! Det höll på att gå galet och extrahjälp behövdes, stövlarna stod klara när jag kom!

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Notera att artikeln är skriven år 2003 och bussen rullade ytterligare sju år.
Vid årsskiftet 2010-2011 hade Nils-Ture ”gjort sitt” i biblioteksbranschen och ersattes av en nytillverkad buss för ändamålet. Den är byggd i Finland och går ibland inofficiellt under namnet ”Kaxi”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.