Artikelförfattare: Uppgift om enskild författare till artikeln saknas.

Artikel ur ”Borås Tidning” 1977-01-26.
Från pressurklipp ur Tranemo Biblioteks samlingspärmar.
AB Pressurklipp
102 20 Stockholm 12
Foto har utelämnats p.g.a. dålig bildkvalité i ”åldrat” tidningsurklipp.

Det är nu (läs år 1977) många år sedan de gamla hemgarvarna i våra bygder med sina oansenliga byggnader och verktyg för beredning av hudar försvann. Det är vid det här laget så länge sedan, att de flesta gamla även har tappat bort de gamla garverierna ur minnet. De stora moderna garverierna har övertagit rollen.

Men ännu kan man, om man har litet tur, träffa på de som har i friskt minne tiden från garveriernas storhetstid i våra bygder. Förre köpmannen, Oscar Carlsson, Tranemo, hör till dem. Han är född garvarson och fyllda 90 år./Läs år 1977/ Hans fader Otto Karlsson var född den 5 februari 1835. Sitt gesällbrev tog han i Eksjö den 13 maj 1859. Gesällboken har Oscar Carlsson i sin ägo som en dyr klenod.

Garveri i Ambjörnarp
Otto Karlsson var född i Solberga i Småland och började i unga år som garvarlärling. Sitt gesällbrev tog han som tidigare nämnts 1859. Efter att ha konditionerat vid olika garverier i Småland kom han 1878 till garveriet på Hallabo säteri i Ambjörnarp vilket han sedermera förvärvade och drev fram till sekelskiftet.

Hufvudbok från 1878
I sina gamla gömmor har Oskar Carlsson i Tranemo bl.a. sin faders huvudbok från 1878 som titeln på boken lyder. En genomgång av boken är rena ”kalasläsningen” för den som har intresse för det gamla. Alla utlagor likasom inkomster är förda med, som det heter, ordning och reda. Vad barnen på Hallabo fick av sin fader har även blivit upptecknat. Oskar fick tio kr kontant till Fristad den 3 juni 1907 och ytterligare senare åter tio kr.

Ekbark användes i garveriet och i anteckningarna återfinnes en post ekbark på sex tunnor som levererats från Sjötofta 1880. Priset var nio kr för hela partiet. 1889 betaldes för tre oberedda fårskinn 2,25. Två kalvskinn kostade 4,64 ett rävskinn 1,50. ”Utbetalat till Bränneriet i Tostarp 2,10 för en kanna brännvin.”

Av ett visst intresse kan kanske vara att återge utbetalade arbetslöner till snickare vid bygge av manbyggnad på Hallabo gård och garveri: Josef i Pickestugan 16 dagsverken, 27 kr. Karl på Rödjenäs 16 dagsverken a 1,67 pr dag, Karl i Stjernebo 15 dagsverken 25,83. Inköpt 82 glasrutor kr 17,22, 1 200 taktegel 75 kr.
När garveriet 1890 ombyggdes kostade inredningen av bottenvåningen 90 kr. Utlägg till drängen för kommunalskatt, 30 öre, ett tjog sill 1 kr.

4,50 för beredning av kohud
– Så snart jag som liten pys orkade med arbetet fick jag hjälpa far i garveriet. Det var en omständlig historia att på den tiden bereda en hud, säger Oskar Carlsson. De hudar som kom in från bygdens lantbrukare räckte ej till för arbete året runt. Vi reste därför omkring på marknaderna i bl.a. Svenljunga, Gislaved och Unnaryd i Småland och köpte upp hudar och tog emot beredning. Det fanns visserligen garverier i både Svenljunga och Unnaryd. När vi fått in hudarna skulle de som det hette, sträckas. Det vill med andra ord säga, att de spikades upp och fick torka. Sedan lades de i stora träkar som var fyllda med vatten och kalk, där de fick ligga ett par månader varefter rengöringen vidtogs.

Sedan de blivit upptagna ur dessa träkar så fick vi sätta i gång att skrapa bort håren på huden. Till detta använde vi en specialtillverkad kniv. Efter det att håret avlägsnats från hudarna lades de i ek-gran eller videbarksbad. Det var ganska noga med att röra om i karen, så att hudarna fick den ”blöta” de skulle ha.

Sedan hudarna tagits upp ur barkbadet, blev det torkning och ytterligare rengöring. Köttsidan på huden skrapades ren och fin. Man fick därvid vara ytterst försiktig så att man inte skar, hål på huden. ”Föttlingarna” skars bort. (Föttlingarna var huden på benen). Jag minns mycket väl säger Oskar Carlsson, att det kom sådana som köpte upp föttlingarna, av dessa gjordes draglim.
– Var det så att någon av våra kunder ville ha en hud, svart så gick det även för sig. Huden lades då i vatten vari vi lade ned järnskrot som hade till följd att hudarna blev svarta. Efter alla procedurerna smörjade vi hudarna.

Priset för att få garvat en kohud var 4,50. Var det så att någon kund ville ha berett ett ludet fårskinn så lades detta inledningsvis i vatten blandat med hönsgödsel, en inte alltför trevlig historia inom vårt yrke.
1902 upphörde vårt garveri Ambjörnarp. Några år senare flyttade Oscar Carlsson till Tranemo och blev expedit i en speceriaffär där han sedermera blev delägare.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.